Fredagskrönikan Riktigt bra journalistik, särskilt politisk sådan, är den som berättar vad vi annars inte skulle ha fått veta. Därför gjorde Annie Reuterskiölds text om Liberalerna och Lobbyisterna mig uppriktigt glad, skriver Anders Jonsson.
Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas.
Det normala i den politiska nyhetsjournalistiken är numera antingen att redaktionerna serveras nyheter som ändå skulle ha presenterats något senare eller att reportrarna vackert väntar till det blir presskonferens.
Normal nyhetsvärdering blir allt mer sällsynt. Det räcker med att man är först för att ganska perifera saker ska toppa Ekot, Rapport, Nyheterna i TV4 och de stora tidningarna.
Den tid när de politiska reportrarna tog reda på saker själva genom att idogt prata med politiker, tjänstemän, kollade i arkiv och faktiskt läste promemorior och betänkanden är i stort sett förbi. Det finns några undantag bland nyhetsjägarna, men annars tycks den uppgiften helt ha lämnats över till de politiska kommentatorerna som ska föra bakgrundssamtal för att sedan leverera sina mer eller mindre subjektiva analyser. Nyhetsjournalisterna har tvärtom drabbats av den beröringsskräck som etablerats. Du ska heller inte ha för nära kontakter med källorna får då kan du misstänkas för att vara korrupt och springa någons intresses ärenden. Hur man ska få veta något som annars inte skulle ha kommit fram utan goda kontakter lämnas därhän.
Istället springer nyhetsredaktionerna ärenden genom att pytsa ut de nyheter som serveras. Bland mina gamla kolleger kan man få höra kommentarer som ”där går han som bestämmer vilka nyheter vi ska få från centern”.
Jag vet för jag har själv agerat nyttig idiot
Partistrategerna utnyttjar skickligt det journalistiska dilemmat att en nyhet är en nyhet när den publiceras och därför är det svårt att tacka nej. Då tar bara någon annan redaktion den.
Problemet är att det är innan ett förslag läggs fram, under beredningen som medierna kan spela en verkligt stor roll. Den som kan redovisa vilka motsättningar som finns och vilka alternativen är ger möjlighet till en allmän debatt som kan påverka besluten innan de i praktiken är fattade. Det är en viktig uppgift för medierna i en demokrati.
Mot den här bakgrunden var det mycket glädjande att läsa om Liberalerna och lobbyisterna i SvD. Låt vara att reportaget har sina brister. Det borde ha funnits med att Liberalerna faktiskt har ett landsmötesbeslut om att driva på för elvägar i Sverige. Men här var det faktiskt en journalist som fått och tagit sig tid att försöka reda ut hur det går till bakom kulisserna när Nyamko Sabuni ger sig på att utforma Liberalernas politik.
Liberalerna har sedan årtionden styrts av en liten krets med nära personssamband i Stockholm. Många av dem som någon gång verkat i partiledningen har till och med bott i samma kollektiv på Lidingö. De har gift sig, skiljts sig och bytt partners med varandra.
I krympande partier brukar motsättningarna öka och i Liberalerna är det tydligt att det finns två falanger. En som samarbetar med Socialdemokraterna för att stoppa Sverigedemokraterna från inflytande och en som vill regera med Moderaterna även om det innebär beroende av Sverigedemokraterna.
Det är därför inte så konstigt att Nyamko Sabuni, som egentligen vill det senare, men än så länge tvingats stå fast vid det förra, lutar sig mot sina gamla vänner som tycker som hon.
Det som är styrkan i Annie Reuterskiölds reportage är hur det beskriver det inflytande som den förre partiledaren Lars Leijonborg och förre partisekreteraren Johan Jakobsson har över Liberalernas politik. Att båda dessutom arbetat som PR-konsulter samtidigt som de varit Sabunis grå eminenser gör saken verkligt kittlande. Ännu mer intrikat är att Johan Jakobsson sedan 1 mars är informationschef på Svenskt Näringsliv.
För ett parti som ska byggas på idéer och stå fri från alla särintressen är det särskilt belastande. Tack vare SvD och Annie Reuterskiöld har allmänheten fått en inblick i motsättningarna i Liberalerna som tar sig uttryck i anonyma brev till partistyrelsen om hur en PR-byrå med storföretag som kunder har ”raka rör in i regeringsförhandlingarna”. Uppgifter som bekräftas av källor inom L och i PR-branschen, låt vara anonymt.
Att källorna är anonyma har kritiserats. Men det finns inget annat sätt att bedriva den här typen av journalistik.
Det är heller inte utan att man kan le lite i mjugg över att Johan Jakobsson nu råkat ut för sin egen metod. Genom åren har han varit en av de främsta på att utnyttja medierna och läcka väl valda uppgifter. Jag vet för jag har själv agerat nyttig idiot åt honom.
Nu får han känna på sin egen medicin och det är bra. Allmänheten har blivit mer välinformerad om hur det går till i Liberalerna. Det är ingen skön syn.
Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
