Viljan att centralisera i vården kan skapa samma problem som centraliseringen skulle motverka. Allt medan svårt sjuka patienter får fortsätta vänta i operationsköer.
Svensk sjukvård är dyr. Man måste spara. Men hur ska man spara?
Riksdagen tog för två månader sedan ett viktigt beslut. Man vill spara genom att centralisera. Alla små och stora sjukhus ska inte få göra alla sorters operationer, utan bara några stora sjukhus ska svara för vad som kallas en högspecialiserad vård. Och att svårt sjuka ute i landet måste ta sig till några av dessa högspecialiserade sjukhus för att opereras.
Grunden till centraliseringsbeslutet är en utredning som kom för några år sedan.
Enmansutredaren, professor Måns Rosén, menade att läkare på mindre sjukhus opererar för få patienter och därför presterar sämre. Han presenterade också en statistik att 500 patienter dör i onödan varje år för att kirurgerna är för orutinerade.
Siffran gav stora rubriker, och var precis vad riksdagsledamöterna behövde för att fatta sina centraliseringsbeslut. Men var siffran sann?
I TV-programmet Dokument inifrån häromveckan avslöjades att siffran 500 bara var en uppskattning av en rad olika behandlingar. Antalet operationer var egentligen bara 370. Men den siffran är också skakig.
Här har Rosén tagit med ingrepp som gjorts i livets slutskede, där folk ändå skulle dö. Kvinnor som inte var sjuka, utan bara skulle föda barn, ingår i statistiken. Döda har räknats flera gånger. Folk kan dö på operationsbordet på grund av tidigare misstag, men hur Rosén hanterat sådana fall vet vi inte.
Det visar något som Måns Roséns utredning blundat för, att köerna till operationer kan vara dödligare än kirurgernas rutin.
Måns Rosén menade i TV att trixandet med siffrorna inte spelar någon roll. Träning ger färdighet, så är det bara, förklarar han trosvisst. Men andra tunga sakkunniga menar att det inte finns något samband mellan antalet operationer och kvaliteten.
Nya Karolinska sjukhuset i Solna är en sådan satsning på högspecialiserad sjukvård. Hur man där famlar med sina operationsköer visar att viljan att centralisera i vården kan skapa samma problem som centraliseringen skulle motverka, nämligen att riktigt högspecialiserade operationer blir för få.
En överläkare för cancerkirurgin på Nya Karolinska är nämligen orolig för att man då tappar kompetensen, samtidigt som ”vanliga” canceroperationer ska tryckas över på de andra sjukhusen i Stockholm, för att kanske efter tag ändå skickas tillbaka till Nya Karolinska.
Åklagare utreder också om brott förekommit när två cancerpatienter förra året avled i köerna till Nya Karolinska. Det visar något som Måns Roséns utredning blundat för, att köerna till operationer kan vara dödligare än kirurgernas rutin.
I TV fick vi möta en patient i Blekinge som fick sin diagnos om sin svårartade cancer i mars, men som inte får opereras lokalt, utan måste åka miltals till ett storsjukhus, men där han inte fått tid för operation förrän i juni. Det låter vanskligt.
Visst kan man centralisera en del vård. Men som exemplet med den cancersjuke i Blekinge visar är risken uppenbar att beslutsfattarna tror att det är en quick fix.
Och Karolinska institutet, där Måns Rosén arbetar, tycks nu ha fått ytterligare fall, där etiken ställts åt sidan. Och en professor som till makthavarna levererat de siffror de velat höra.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
