Förra veckan kom SNS-rapporten ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?” – en analys av de senaste decenniernas privatiseringar i välfärden. Initiativet är välkommet. Dagens Arena krävde före valet en genomlysning av de marknadsmodeller som introducerats i välfärden. Men att nu Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS) tar upp denna tråd gör inte saken sämre. Detta är ju en institution som i huvudsak finansieras av det privata näringslivet.
Möjligen är detta skälet till de många överreaktionerna. Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström kallade rapporten ”bedrövlig”. Den centerliberala tankesmedjan Fores chef Martin Ådahl menade att det rörde sig om ett ”påhopp” på ”välfärdens entreprenörer”. Liberale Anders Johnson läste rapporten med ”viss förvåning”.
Särskilt upprörande var att SNS-forskarna menade att de utlovade resultaten av marknadsreformerna inte kan beläggas. Exempelvis vad gäller produktivitet, effektivitet och kvalitet. Detta är uppenbarligen som att svära i denna marknadsliberala kyrka.
Debatten illustrerar att detta är ett känsligt tabu. Starka politiska och ekonomiska intressen vill stämma i bäcken och se till att SNS ställer in sig i ledet. Att den nya välfärden är så oantastligt bra är närmast att betrakta som ett slags religion. Den som är konspiratorisk skulle nog hävda att dessa aktörer vill skrämma SNS till tystnad. Det ska därför bli intressant att följa projektets fortsatta utveckling. Detta var trots allt bara en förstudie.
SNS-rapporten är en intressant början på en mer sansad och saklig analys av de marknadsmodeller som i dag är en del av välfärden. Det borde inte vara kontroversiellt att skriva att ”de svenska kvasimarknaderna” för välfärdstjänster ”inte ser ut att ha gett de entydiga vinster som många hade förväntat sig”. Detta är uppenbarligen ”upprörande” nog för den svenska marknadstroende högern.
Inget annat land har gått lika långt i marknadsliberal riktning på detta område som Sverige. SNS-rapporten pekar på behovet av mer kunskap. Men den är entydig på en punkt: valfrihetsreformerna i skolan har lett till ökad segregation. Men de skriver också att de ekonomiska argumenten inte går att räkna hem.
SNS-rapporten ger några viktiga pusselbitar. Men mer analys och utvärdering krävs. Men sedan måste också politiska rörelser och partier formulera en politik för att hantera de nya sociala och ekonomiska problem som är ”konkurrensens konsekvenser”.
Sverige var inte ett fulländat samhälle 1975. Men allt är inte heller idealt i marknadens 2011. Reaktionerna från högerhåll påminner om när vänstern på 70-talet till varje pris försvarade varje enskild plankorsning i den offentliga sektorn. Ryggmärgsreflexerna på SNS-rapporter är en tydlig signal på att marknadens apologeter håller på att tappa greppet. Först tappar de kontakten med verkligheten. Sedan makten över opinionsbildningen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
