ledare Studenter är en grupp som kan påverka det politiska samtalet och som kommer att ha viktiga samhällsfunktioner i framtiden, såsom jurister, läkare och lärare. Det är därför politiska rörelser borde vilja vinna akademin. Men det verkar inte självklart för alla.
1939 samlas drygt tusen studenter från Uppsala studentkår för en omröstning som gällde om tio judiska läkare skulle få uppehållstillstånd och därmed räddas från förföljelserna i Tyskland. Den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus är en av dem som talar för flyktingarnas räkning. Men de nationalistiska och nazistiska föreningarna har en majoritet med sig och mötet beslutar att Uppsala studentkår skulle anta en protest mot de judiska flyktingarna. Mötet kom att kallas för Bollhusmötet.
80 år senare har Sverigedemokraterna sina landsdagar. Mattias Karlsson intervjuas i Aftonbladet om hans nya roll nu när han inte längre är gruppledare. ”Det är viktigt att det finns en konservativ närvaro på universiteten, precis som det länge har funnits en socialistisk, anarkistisk och liberal närvaro”, säger Karlsson och berättar att han ska utveckla det som han kallar för den konservativa rörelsen. Det rör sig om bland annat media, civilsamhället, kultur- och utbildningssystem samt akademin. Särskilt intresserade är Sverigedemokraterna av universiteten och vill se fler konservativa tankesmedjor och studentförbund. Karlsson har själv läst vid Lunds universitet där han lärde känna bland annat Jimmie Åkesson, Björn Söder och Richard Jomshof. Han menar att man inte vill styra utbildningen genom lagstiftning, men säger att man vill verka för en ”så objektiv politisk neutral utbildning som möjligt”.
Det var inom universitetsvärlden, närmare bestämt Lunds tekniska studentkår, som Sverigedemokraterna vann sina första mandat.
Många studentstäder, särskilt Uppsala och Lund, förknippas ofta med progressivitet. Det är på många sätt sant. Studenter röstar idag i större utsträckning på rödgröna partier och i valet 2018 fick Sverigedemokraterna mindre än tio procent av studenternas röster. Samtidigt är inte bilden entydig och eftersom studenter utgör en ombytlig väljargrupp kan detta förändras snabbt. I Uppsala finns exempelvis föreningen Heimdal, som är Sveriges äldsta och största borgerliga studentförening. Heimdal bildades i slutet av 1800-talet för “fosterländskt sinnade” studenter. 1910 förstärkte man nationalismen i verksamheten med en skrivning som fastslog att man var samlingspunkten för de “nationella elementen” i Uppsala. Betoningen på det nationalistiska har sedan varierat över tid, men verkar nu vara tillbaka. Heimdal har på senare tid uppmärksammats för sina inbjudningar av sverigedemokratiska företrädare såsom Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson.
Att högerextrema partier vill öka sin närvaro inom akademin är således inget nytt. I dag ser vi på flera ställen i världen hur högerextrema rörelser vinner mark inom akademin. Ungern är kanske det allra mest extrema exemplet där partiet Fidesz företräder en högerkonservativ intellektuell nationalism. Det var inom universitetsvärlden, närmare bestämt Lunds tekniska studentkår, som Sverigedemokraterna vann sina första mandat.
För högerextrema rörelser har studenter alltid varit särskilt viktiga. Studenter är en grupp som kan påverka det politiska samtalet och det politiska utfallet men utgörs också av personer som kommer att ha viktiga samhällsfunktioner i framtiden, såsom jurister, läkare och lärare. Trots detta förutsätts akademin vara fredad från högerradikala idéer. Istället karaktärisera den typiska sverigedemokratiska väljaren som en lågutbildad man från landsbygden. Det är en bild som förvisso är sann, men bara delvis. Idag återfinns högerextrema åsikter spritt i befolkningen. Det finns en övertro på att utbildning skulle vara ett vaccin mot högerextrema åsikter, men såväl vår nutid som vår historia lär oss att så inte är fallet.
Inom arbetarrörelsen har det funnits en kluvenhet kring akademiker och studenter, som inte nödvändigtvis är en naturlig målgrupp. Idag är den största utmaningen att vinna tillbaka de LO-väljare som gått över till Sverigedemokraterna. Studenter blir därför inte en prioriterad målgrupp, särskilt då denna grupp ofta betraktas som progressiv. Detta är dock vanskligt. Nutiden och historien visar att de som lyckas fånga studenters politiska förtroende har mycket att vinna, på samma sätt som de som misslyckas har mycket att förlora. Är vi inte uppmärksamma kan det mycket väl bli Sverigedemokraterna som vinner akademin och studenterna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
