Åtta människor i minuten

Varje minut tvingas åtta människor fly på grund av krig och förföljelse. Den så pedagogiska men ändå oförståeligt ofantliga siffran har FN:s flyktingorgan UNHCR räknat ut. I slutet av 2011 innebar det att totalt 42,5 miljoner människor är på flykt världen över, enligt samma organisations årliga sammanställning av antalet flyktingar i världen. Under fjolåret var det fler människor som blev flyktingar än jämfört med något annat år under 2000-talet.

I veckan har Sveriges asylpolitik uppmärksammats och kritiserats med anledning av att Sverige som ett av få länder i Europa verkställer avvisningar av uiguriska asylsökande till Kina. Två uigurer har inte gått att nå sedan de utvisats och ett 30-tal fler står på tur.

Kritiken mot Sveriges agerande har framförts av bland annat den uiguriska världskongressen och Amnesty International. I en intervju med Ekot säger en jurist på Amnesty att det finns ”en konkret risk för att uigurer som tvingas återvända, grips, torteras och i vissa fall har personen dömts till döden, i vissa fall har avrättningar skett och i andra fall har man också dömts till långa fängelsestraff”.

Men Migrationsverket, och sedan Migrationsdomstolen för de fall som överklagats, har alltså gjort en annan bedömning. Rättschefen Mikael Ribbenvik upprepar gång på gång att alla som ansöker om asyl får en individuell prövning. Det vill säga: Ett avslag beror på att en person inte bedöms behöva skydd eller kunnat bevisa att hen är i behov av skydd.

Amnesty menar snarare att Sverige saknar tillräckligt god kunskap om situationen, att riskerna vid ett återsändande underskattas och att personens trovärdighet i vissa fall felaktigt ifrågasätts.

Betydelsen av vilken information som ligger till grund för Migrationsverkets bedömningar kan inte underskattas. Som i det aktuella fallet med uigurer eller som i den uppmärksammade avvisningen av två lesbiska kvinnor till Kurdistan tidigare i år kan det vara en fråga om liv eller död. Utvisningar som tvingar människor att gå under jord sedan de utvisats kan inte tillåtas fortsätta vara en del av svensk asylpolitik och de drabbade måste omedelbart få möjlighet till omprövning.

Men framför allt måste vi se till att svenska lagar inte gör det möjligt att utvisa människor i behov av skydd. Som Oskar Ekblad, ansvarig för Migrationsverkets asylprövning, uttrycker sig: ”Alla som behöver skydd enligt de regler som riksdagen bestämt får skydd i Sverige.” Vilket sätter fingret på huvudproblemet: Politiken.

Tack och lov kom Migrationsverket för några veckor sedan fram till att våldet i Syrien utgör skäl för skydd i Sverige. Men en generös och human flyktingpolitik måste vara otroligt mycket bättre på att se behovet av skydd även för dem som inte kommer från länder med pågående väpnade konflikter.

I en internationell undersökning om attityder till flyktingar och migranter kommer Sverige i topp som de mest positiva till att skydda utsatta människor oavsett ursprung och nationalitet. När ska detta återspeglas i asylpolitiken?