Gästkrönika Det är dags att lyssna på arbetsgivarnas önskningar om flexibilitet. Men de behöver i sin tur inse vad ordet innebär för framtidens arbetskraft, menar Jim Svensk Larm.
Flexibiliteten ska öka. Det menar i alla fall Per Widolf hos industriarbetsgivarna. Först kan du jobba några timmar på ett café, sedan ett cykelpass där du levererar mat och avsluta kvällen med att vara väktare utanför en krog. Vad som kommer nästa dag vet du inte. USA verkar inspirera svenska arbetsgivare. Det tycks vara flexibilitet enligt arbetsgivarna, och så går det att tolka även Widolfs önskan. Men är det verkligen rätt väg för att locka till sig rätt kompetens och lyckas behålla den?
Inte om vi kollar vad de unga vill. Nyss släppte ungdomsbarometern sin rapport som visar att unga i åldern 15-24 år vill ha en trygg anställning. Hela 79 procent föredrar det. Samtidigt vill 49 procent ha flexibel arbetstid. Men då betyder flexibel att arbetet ska anpassas efter livet. Inte tvärtom. Men vänta nu tänker du kanske. Det är ju väldigt få i den åldern som är inne i arbetsmarknaden. Det stämmer. Men tidigare undersökningar visar samma mönster. Under 2017 svarade 83 procent av tillfrågade personer i åldern 18 – 30 att de tycker det är viktigt med en tillsvidareanställning. Och 55 procent stannar gärna på en arbetsplats om de trivs. På vilket sätt tänker sig då arbetsgivare som Widolf att deras sätt att se flexibilitet ska locka unga till deras bransch?
Här gör arbetsgivarna en tankevurpa. Istället för att anpassa sig för att kunna rekrytera rätt kompetens vill de göra tvärtom. De som rekryteras ska anpassa sig efter arbetsgivaren. Samtidigt som det är rekordsvårt för många företag att hitta rätt kompetens. Det, om något, bör sända signalen att det är dags att tänka om. En väg kan vara att arbetsgivarna lyssnar på några av fackens krav i pågående avtalsförhandlingar. Men frågan är förstås även hur väl fackförbunden i sin tur knyter an de unga.
Samtidigt som arbetsgivarnas krav står långt ifrån hur unga vill ha det så har facket svårt att rekrytera just denna grupp.
För samtidigt som arbetsgivarnas krav står långt ifrån hur unga vill ha det så har facket svårt att rekrytera just denna grupp. I en rapport från 2019 visar LO att 51 procent av arbetare i åldern 25-29 var fackligt anslutna. Jämfört med 72 procent för åldern 45–64. Fackföreningsrörelsen står med andra ord inför stora utmaningar. Hur ska de vända trenden?
Det är en fråga som till exempel mitt eget fackförbund Pappers har funderat mycket på. Och för några år sedan beslutades att något behöver göras. Trots att organisationsgraden fortfarande är hög (94 procent) så gick trenden åt fel håll. Därför startade förbundet sitt projekt UNG2020.
Men frågan är om inte detta projektet siktar för lågt. På deras hemsida kan läsas att Pappers ska vara eget förbund i 40 år framåt. Lite längre än så måste vi kunna sikta. Det är ingen detaljplanering som ska göras. Utan vilken ambition som ska finnas. Hela projektet når sin topp i slutet av september när 2 000 medlemmar under 30 år samlas i Stockholm.
Men ett sånt här projekt får inte sluta vid ett event. Det gäller att få till en förändring i organisationen. I kulturen. Facken behöver tänka på vad de själva säger till arbetsgivarna när det gäller denna grupp. De unga vill uppenbarligen kunna bestämma mer över sin tid. Korta insatser. Någon timme på sin fritid. Inte bli låst i mandatperioder om ett år eller två. Ha en flexiblare organisation för att hitta nya sätt att engagera sig. Våga tänka nytt. Våga ifrågasätta gamla sanningar. Allt detta samtidigt som vardagen fortgår.
Avtalsförhandlingarna går in i sista månaden. Ett nytt kollektivavtal ska tecknas. Arbetsgivarens krav står kvar. Flexibiliteten så som de beskriver den ska öka. Osäkra anställningar. Osäkra arbetstider. Det borde med andra ord vara ett perfekt tillfälle att organisera unga. Peka på vad som riskerar att hända utan facklig organisering. Visa upp skillnaderna mellan flexibilitet för arbetsgivarna och arbetstagaren. Vill de ha ett tryggt jobb eller flera otrygga. Det är nu vi kan organisera mot en gemensam fiende.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
