Bild: Wik
Under vintern som gått har bakslagen för demokratin varit många i Turkiet. Den hårdnande maktkampen mellan den turkiska regeringen å ena sidan och militären och Författningsdomstolen å andra riskerar nu att orsaka irreparabla skador.
Det kurdiska partiet DTP:s valframgångar våren 2007 resulterade i att 21 parlamentariker som företräder kurder fick plats i Turkiets parlament. Det var en stor händelse och väckte försiktig optimism om upprättelse och rättigheter för kurder. I samma parlamentsval fick proislamska AK-partiet hela 47 procent av väljarstödet.
I vintras kom Författningsdomstolens förbud mot 37 av DTP:s medlemmar att under fem års tid arbeta politiskt, samtidigt som partiledaren Ahmet Türk och ledamoten Aysel Tugluk bannlystes från parlamentet. 80 borgmästare i de kurdiska delarna av landet häktades för att ha haft samröre med terroriststämplade PKK. Författningsdomstolens dom mot det kurdiska DTP har att göra med den turkiska regeringens försök att erkänna kurders rättigheter som en minoritet. Demokratiseringsförsöket, som gick under namnet kurdiska initiativet, fick ultranationalisterna att se rött helt enkelt.
Stora delar av militären, Författningsdomstolen och Nationella säkerhetsrådet är representanter för och försvarare av den kemalistiska nationalismen. Stödet till dem är stort och kommer främst från den urbana medel- och överklassen. AK-partiet, som sedan starten har haft en ickenationalistik agenda och fått häften av väljarkårens röster låter sig inte passiviseras av militären och kemalisterna.
AK-partiet skärpte konflikten genom den så kallade Ergenekonhärvan. Flera pensionerade generaler, journalister, företrädare för kemalistiska organisationer, nu senast åklagare och även verksamma militärer greps för att ha planerat en kupp. Även åtal har väcks mot sju militärer för att ha planerat militärkupp.
Allt detta har resulterat i en våldsam nationalism i Turkiet. Numera gör vänsterpolitiker gemensam sak med ultrahögern och historierevisionister som förnekar folkmordet på armenier och assyrier. Att ha den turkiska flaggan synligt i sitt hem eller i sitt kavajslag har blivit högst vanligt. Och den som skulle råka säga något prokurdiskt eller rikta kritik mot den turkiska armén offentligt får räkna med att smädas i de otaliga tevekanalerna och få hotelser.
Nyligen kom nyheten att fem hbt-personer mördades och två skadades svårt under årets två första månader i Turkiet. Naturligtvis går det att se kopplingar mellan hatbrott och landets våldsideologi.
Nationalisterna avskyr allt som har med EU att göra och är helt ointresserade av ett medlemskap. Desto viktigare att inte överge Turkiet nu. EU-stöd måste gå till de rörelser som i motvind arbetar för jämställdhet, demokrati och fred.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
