debatt Det europeiska folket vill ha större samarbete, och ser fortfarande värdet av medlemskap i EU. Men deras delade känsla av sårbarhet efter Covid kommer inte räcka för att driva det europeiska projektet framåt, skriver Susi Dennison från tankesmedjan ECFR.
Besvikelsen på EU:s institutioner har under pandemin gått från att ligga i periferin till att vara en känsla som delas av många. En ny undersökning som publicerades av ECFR i veckan fann att majoriteten av alla européer har tappat förtroendet för EU och dess förmåga att agera under en större kris.
I Tyskland, EU:s mest inflytelserika medlemsland, är denna bild mycket tydlig. Antalet personer som tycker att coronakrisen visat att EU:s integration gått för långt har ökat med tio procent. Påtryckningarna blir därför allt större på Ursula von der Leyen, Charles Michel och andra i EU:s ledarskap att visa varför det europeiska projektet är värdefullt för dess medborgare – och bestämma hur EU ska se ut, och stå för, efter pandemin.
Att återintroducera högt uppskattade friheter, såsom möjligheten att leva, arbeta och resa fritt kommer vara ett sätt för EU:s institutioner och medlemsländer att omedelbart ge förtroendet för det europeiska projektet en nystart. Att bygga EU:s globala roll i världen efter pandemin kommer vara ett annat. Européer känner sig idag ensamma i världen och är oroliga för att de ska bli pressade eller utmanövrerade av andra internationella makter. I ett sådant politiskt klimat är det föga förvånande att de satsar på den europeiska suveränitets-hästen.
Trots att det skett en förbättring i hur folk ser USA sedan Joe Biden tog över i Vita huset så är den dominerande åsikten fortfarande att det amerikanska politiska systemet är ”trasigt” efter Donald Trumps kaotiska presidentskap. Intressant nog ser bara en av fem européer USA som en ”allierad” som delar deras ”värderingar och intressen”. Detta gör det hela lite mer komplicerat då det innebär att man måste hitta en balans under månadens G7- och USA-EU-toppmöten för hur de skapar den regelbaserade världsordningen efter pandemin. Det europeiska folket kommer inte längre tolerera att EU följer i Onkel Sams kölvatten.
Men USA är inte ensamma om att ha fallit i onåd. Även Storbritannien ses nu mer som en ”nödvändig samarbetspartner” än som en ”allierad” av EU:s medborgare. Och detta gäller även för andra globala aktörer, inklusive Ryssland och Kina, och är ett tecken på att den europeiska allmänheten nu ser behovet av ett mer pragmatiskt tillvägagångssätt för hur man hanterar de internationella relationerna.
EU måste komma igång som en spelare på den globala scenen innan dess invånare tappar tron på att detta är möjligt.
Deras ambition är att Europa ska stå på den globala scenen som en ledstjärna för demokrati och mänskliga rättigheter. Detta svar på ECFR:s opinionsundersökning, angående vad EU bör stå för i världen efter Covid, bör ge EU:s ledarskap det självförtroende de behöver för att vidta åtgärder mot flagranta kränkningar av internationella lagar – som Belarus kapning av ett europeiskt flygplan, eller brotten som begås av båda sidor i konflikten mellan Israel och Palestina.
En majoritet av den europeiska befolkningen vill också se att EU ökar sina löften om att dela med sig av vaccin, antingen före eller efter det att den egna sårbara befolkningen har fått sina doser. Mjuk makt är vedertaget en viktig del av Europas makt. Men tiden för att prata om typen och behovet av europeisk suveränitet är över: EU måste komma igång som en spelare på den globala scenen innan dess invånare tappar tron på att detta är möjligt.
Nu när vi kan börja skymta ett möjligt liv efter pandemin står EU verkligen vid en skiljeväg. Trots att dess förmåga att hantera de hot som påverkar medborgarnas vardagsliv kraftigt har ifrågasatts efter den långsamma och kaotiska början av vaccineringarna, så finns det en väg ut ur krisen – men bara om ledarskapet är villiga att ta den. Det europeiska folket vill ha större samarbete, och ser fortfarande värdet av deras lands medlemskap i EU. Men deras delade känsla av sårbarhet efter Covid kommer inte räcka för att driva det europeiska projektet framåt.
EU måste nu visa sin förmåga att agera under en katastrof. ECFR:s data visar att åtgärder mot en djupare ekonomisk lågkonjunktur och hanteringen av klimatförändring är två betydelsefulla områden där det europeiska folket förväntar sig mer från EU. Men ett sjunkande förtroende för dess institutioner tyder på att det inte kommer ges några fler chanser.
Susi Dennison
senior policy fellow och direktör för programmet European Power vid tankesmedjan Europeiska utrikesrådet (European Council on Foreign Relations, ECFR)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
