Statistiska Centralbyråns (SCB) majmätning av partisympatierna inför valet blev en kalldusch för de borgerliga. Häromdagen hette det i den borgerliga pressen att denna mätning på våren före ett val brukar stämma med det kommande valresultatet. När det nu inte blev ”rätt” resultat – istället har de rödgröna ett gott försprång med femtio procent mot fyrtiofyra – har bortförklaringarna varit många.
Det vanligaste gnället har gått ut på att SCB skulle ha ställt de flesta av sina frågor innan de rödgröna lagt sin skuggbudget, med alla de skattehöjningar som de borgerliga ansett så förargelseväckande. Men SCB har mätt under 33 dagar i april och maj, och bara fem av dem inföll innan de rödgrönas skattehöjningar presenterades.
Kan det rentav vara så att kampanjen mot oppositionens ”skattechock” genomskådats av väljarna som just så småfuttig och desperat som den varit? Man blir inte glesbygdsfientlig för att man vill höja bensinskatten med fyrtionio öre när de borgerliga höjt med tjugonio. Och de rödgröna är knappast stockholmsfientliga bara för att en minoritet av de rikaste stockholmarna får höjd skatt.
Några borgerliga kommentatorer jublar över moderaternas uppgång i SCB-mätningen. Men egentligen borde Reinfeldt i likhet med den antika fältherren Pyrrhus säga till sig själv: ”En sådan seger till och jag är förlorad.” För idag är kristdemokraterna med sina 4,5 procent och centern på 4,6 snubblande nära att ramla ur riksdagen.
Den borgerliga regeringen har fram tills nu klarat sina inbördes trätor bra. Men nu ökar spänningarna i takt med moderaternas kannibalism på småpartiernas röster. Och priset för att de borgerliga hållit hyggligt sams är ju att man går till val i höst utan att kunna ge besked i de stora framtidsfrågorna. Hur ska till exempel socialförsäkringarna se ut? Hur ska vi klara oss med mindre olja efter BP:s motsvarighet till Tjernobyl?
Men även för de rödgröna partierna borde SCB-mätningen bli en signal till uppryckning. Visst har Mona Sahlin visat ledarskap och fått till den rödgröna koalitionen. Men som bloggaren Mats Engström föreslagit behöver hon vid sin sida ett antal ”bråkstakar” med typisk sosseprofil, som inte ska vara lika diplomatiska som partiledaren Sahlin måste vara. De borgerliga ska jagas med frågor om var jobben som de arbetslösa ska söka egentligen finns någonstans.
Men socialdemokraterna borde också i sin valkampanj fokusera mer på de växande klyftorna – till exempel det ojämlika vårdvalet som också oroar borgerliga sympatisörer. Så lite som 75 000 väljare bytte sida och avgjorde valet 2006. I en allt mer lättrörlig värld kan ingen valutgång tas för given.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
