Ledare Med det nya förslaget till minimilöner i EU fredas det nordiska kollektivavtalssystemet och parternas frihet att själva ta ansvar för lönebildningen. Att regeringen trots detta föreslår att riksdagen röstar nej till direktivet är en viktig markering av Sveriges självständighet.
Det har varit en lång och mötesrik process med många konflikter längs vägen. Och länge såg det mörkt ut för den svenska kollektivavtalsmodellen i EU.
Men nu finns ett resultat: Natten till måndag kunde EU:s institutioner enas om ett förslag till direktiv om minimilöner, som EU-parlamentet och EU:s länder ska ta ställning till inom kort.
Direktivet tillgodoser den stora majoritet av medlemsländer som vill se lagstiftning på området – men tillmötesgår även de länder, främst Sverige och Danmark, som inte vill ha EU:s inblandning i lönebildningen överhuvudtaget. De samlade protesterna från fack, arbetsgivare och regering har burit frukt.
samsynen mellan regering, fack och arbetsgivare om att värna den svenska modellen har varit “total”
Sverige behöver inte införa de bestämmelser som föreslås i direktivet utan kan fortsätta med förhandlingar där fack och arbetsgivare gemensamt beslutar om löner, utan politisk inblandning. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S), som pustat över förhandlandets uppförsbackar betonade på en pressträff tillsammans med LO:s ordförande Susanna Gideonsson att det i direktivet finns tydliga skrivningar som tar fasta på de länder som har lagstadgade minimilöner och länder som inte har det inte ska tvingas:
“Direktivet innebär inga krav på förändringar av svensk lagstiftning eller hur vi beslutar om löner i Sverige. Den svenska modellen undantas från bestämmelserna och parterna kommer även i fortsättningen ta fullt ansvar för lönebildningen.” Bakom detta förslag ligger mycket påverkansarbete. Nordmark underströk flera gånger att samsynen mellan regering, fack och arbetsgivare om att värna den svenska modellen varit “total”.
Men även om modellen inte kommer att påverkas, svenska löner även framgent kan sättas utan några extra paragrafer från EU och trots »viktiga uppnådda förändringar i förslaget« föreslår regeringen ändå EU-nämnden att riksdagen ska rösta nej till direktivet. Att Sveriges riksdag uppmanas säga nej till ett så prestigefullt EU-projekt är uppseendeväckande.
Det visar att Norden är på fortsatt kollissionskurs med övriga EU på arbetsmarknadsområdet. Varken Svenskt Näringsliv eller LO litar heller på att faran är över. Tidigare försäkringar som sedan upphävts, som Laval-domen visar orsak till misstron.
Protesten påverkar inte själva beslutet, som har en stark majoritet förespråkare i EU, men är viktig ändå, förklarar Eva Nordmark. Detta eftersom Sverige “aldrig velat se någon lagstiftning om löner på EU-nivå”.
“I Sverige är parterna garanten för rimliga lönenivåer.”
Regeringen markerar inte mot EU-ländernas behov att höja de lägsta lönerna, utan för principen att lönebildning är och ska förbli en nationell angelägenhet. En viktig principiell ståndpunkt som LO:s ordförande Susanna Gideonsson var mycket tillfreds med. På presskonferensen välkomnade hon arbetsmarknadsministerns tydliga besked att regeringen inte föreslår lagstiftning.
Tillsammans med övriga fackliga organisationer har LO krävt att regering och riksdag med “alla medel” ska försvara den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Den 16 juni väntas beslutet tas.
De uppnådda förändringarna fredar den nordiska modellen från en inblandning som ingen vill ha. Det visar också vad arbetsmarknadens parter kan uppnå när de står enade mot en gemensam fiende.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
