Ledare Bankernas vinster på räntenettot visar att det är hög tid för politisk reglering.
Riksbanken sänker styrräntan för andra gången i år, till 3,50 procent, och fler sänkningar är att vänta. Vid årsskiftet bedömer myndigheten att styrräntan ligger på 2,75 procent. Men för de flesta hushåll dröjer det innan sänkningar gör avtryck i plånboken. Inflationen består fortfarande främst av ökade boendekostnader. Det handlar framförallt om folk som har bundna bolåneavtal som nu löper ut, och att många bostadsrättsföreningar höjt sina avgifter på grund av ökade lånekostnader. Hyrorna, som sätts retroaktivt, har också höjts mer än vanligt.
Enligt Riksbankens inflationsmått KPIF, där de direkta räntekostnaderna är borträknade, låg inflationen på 1,3 procent i juni och 1,7 procent i juli, det vill säga klart under Riksbankens mål på 2 procent. Skulle även de indirekta effekterna av ökade räntekostnader för företagen exkluderas ur inflationsmåttet, det vill säga prishöjningar som beror på att företag fått dyrare lån, hade inflationen legat ännu lägre än så.
Givet det bistra läget för hushållen kunde man tänka sig att bolånemarginalen skulle vara mer pressad än någonsin, men tvärtom har bankerna god marginal.
Det väcker frågan om Riksbanken överhuvudtaget har rätt verktyg för att hantera inflationen, när det av allt att döma är de som driver den.
Men hur snabbt konjunkturen vänder och sänkningarna sipprar ner till bolånetagare och hyresgäster är det nu storbankerna som har rådighet över. När styrräntan började höjas var storbankerna snabba på att följa efter och höja utlåningsräntorna. Däremot höjdes inte sparräntorna i fullt lika snabb takt. Detta ledde till historiskt höga räntenetton för bankerna både 2022 (cirka 100 miljarder) och 2023 (cirka 155 miljarder). Omedelbart efter Riksbankens besked meddelade Swedbank att sparräntorna sänks, men att bolåneräntorna ligger kvar.
Bankernas prissättningsbeteende är ett skolboksexempel på det som inom nationalekonomin kallas raketer och fjädrar: när ett företag får ökade kostnader är man snabb som en raket på att höja priset gentemot konsumenterna, medan om ett företag får sänkta kostnader sänker man priserna lika långsamt som en fjäder faller.
Bankernas marginal på bolån har de senaste 25 åren varierat mellan 0,5 och 1,5 procent. Givet det bistra läget för hushållen kunde man tänka sig att bolånemarginalen skulle vara mer pressad än någonsin, men tvärtom har bankerna god marginal sett till snitträntan på ungefär 4,5 procent på nya rörliga bolån, en hel procentenhet över nuvarande styrränta (!).
Riksbankens beslut om en så kallad ”enkelsänkning” av styrräntan var väntat, men Riksbanken spelar ett högt spel som väljer att sänka gradvis givet räntans eftersläpande effekt och bankernas bristande följsamhet. 357 000 personer är öppet arbetslösa och varslen större än normalt. Det hade därför varit bättre med en större sänkning och att snabbare komma ner till ett normalränteläge (även om ”normalränta” förstås är kontextbundet, men två procent kan ses som riktmärke).
Att få fart på hushållens konsumtion igen är avgörande för hur arbetsmarknaden utvecklar sig. Politiken måste se till att bankerna inte nallar av sänkningarna för egen räkning, så att kostnadsbördan faktiskt lättar för vanliga hushåll.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
