Ledare Samhällsansvaret är noll och vinsten allt för bankerna. Att bankerna själva vägrar att stå för sin egen risk och tycker synd om sig själv efter att de hjälpt rika kunder att fly från skatten är väl en sak, men politikens uppgift är inte att till varje pris stötta detta, utan att se till samhällets bästa.
De värsta tjuvarna bär kostym och dyra klockor. Förra veckan avslöjades det att en liten grupp advokater och finansmän har fått hjälp av storbanker att stjäla skattepengar från stater.
Totalt har skurkarna roffat åt sig 70 miljarder kronor från länder som Tyskland, Belgien och Danmark. Det är pengar som borde ha gått till förskolor och universitet. Och allt detta har gjorts möjligt med hjälp av storbanker, bland annat är svenska banken SEB misstänkt.
Det är varken första eller sista gången vi läser om hur banker hjälper sina kunder att lura folket och staten. Glöm aldrig Panamadokumenten, som visade att Nordea erbjöd rika kunder att gömma pengar i skatteparadis.
När den svenska regeringen sen ville höja det som kallas för bankavgiften, alltså den avgift banker ska betala in till riskreserven som används om staten skulle behöva rädda bankerna, menade Nordeas styrelseordförande att »banksektorn kan inte vara en ko som man mjölkar ändlöst«. Sedan flyttade de huvudkontoret till Finland.
Nu växer penningtvättshärvan runt Nordea.
Maken till fräckhet är väl sällan skådad. Att först hjälpa rika kunder att fly från skatten, vägra att stå för sin egen risk och till sist tycka synd om sig själv. Samhällsansvaret är noll och vinsten allt. Och det ligger väl i sig i bankers själva syfte.
Det krävs regleringar för att inte banksektorn ska bli de som mjölkar samhället ändlöst.
Banker bedriver inte välgörenhet, utan målet är att tjäna pengar. Eftersom det är så krävs regleringar för att inte banksektorn ska bli de som mjölkar samhället ändlöst.
Uppenbara stölder är en sak. Men även till vardags har banker i Sverige en ställning som onåbara, nästan objektiva och obeskattbara. Svenska banker gör fantasivinster, drygt 100 miljarder kronor bara förra året.
Nationalekonomen Viktor Skyrman har skrivit en intressant essä om att Sveriges finanssektor är underbeskattad jämfört med andra europeiska länder.
Vi saknar någon form av bankskatt som många andra har. Detta trots att den svenska banksektorn är den tredje största i Europa.
I valrörelsen gick Socialdemokraterna fram med ett avdammat förslag på bankskatt, som tyvärr inte väckte särskilt mycket debatt. Det borde det göra. Det handlar nämligen om politik.
Finansvärlden är ingen egen värld dit lagstiftning inte når, det går att ta kontroll även om finansmänniskor protesterar högljutt och menar att det är synd om dem.
I sin essä beskriver Skyrman hur ett stort hinder för reglering av finansmarknaden är just lobbyverksamheten och hot om repressalier. Det är inte särskilt konstigt, eftersom bankers mål som sagt är att tjäna pengar.
Bankerna kommer alltid vilja fortsätta köra sitt eget race. Ett race som nu ofta tycks sluta i att de plockar eller plundrar hem vinster och skattebetalarna blir blåsta.
Politikens uppgift är inte att till varje pris stötta detta, utan att se till det bästa för samhället.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
