Vägen till en varaktig fred i Syrien går inte genom fler vapen och militärer, utan genom ett starkt FN som ges makt att stoppa krig och skapa en grund för en jämställd värld.

Bilderna från giftgasattacken i Syrien sitter som fastbrända på näthinnan. Barn som krampar och dör, kvävs av gas som inte borde finnas. Barn som aldrig upplevt fred, blir nu offer i ett cyniskt krig som ingen kan vinna.

TV-Aktuellts bilder rullade på, men jag minns inte vad reportern sa. Vad är det för fel på män som väljer att döda barn? Män som släpper bomber, avfyrar raketer och ger order. Vad är det som får dem att välja att bli så skoningslöst elaka?

Barnen dör av flera orsaker lättare än vuxna av stridsgaser som Sarin. Gasen, som upptäcktes av nazisterna i Tyskland, är en lättflyktig nervgas som är tyngre än vanlig luft. Alltså drabbas de som är längre ner mot marken mer än de som är längre upp. Och barnens små kroppar har betydligt sämre motståndskraft än vad vi vuxna har. Hud, ögon, slemhinnor, ja allt fräts lättare sönder på ett barn.

Barn är lätta mål för terrorister av alla de sorter, oavsett om terroristerna sitter vid makten eller inte. Oavsett vapen, bomber, granater, raketgevär, gas, maskingevär eller trampminor.

Vart tog drömmarna om en värld i fred och frihet vägen?

Enligt UNICEF har 350 000 barn dött eller lemlästats av minor sedan 1975. I snitt fler än 20 barn per dag. Värst är det kanske i Kambodja, ett land där minorna i princip utrotat alla större vilda djur. Men också där drabbas barnen värst.

Minorna från inbördeskriget med Röda Khmererna ligger försåtligt placerade i fält och skogar, där barnen är med och odlar och vaktar boskap. I Kambodja är inte skateboarden en leksak eller ett sportredskap. Den är ett sätt att förflytta sig om benen är bortsprängda. Och det är billigare med en platta på hjul än med proteser.

Även om inga nya krig startades 2016, pågår en världsomspännande militär upprustning. I stället för att globalt kraftigt stärka sjukvård, utbildning, omsorg, matproduktion och miljöarbete satsas miljarder och åter miljarder på vapen.

Också i Sverige tävlar politikerna om att bjuda över varandra i att satsa mer pengar på militären. Nya vassare vapen och fler militärer.

Vart tog drömmarna om en värld i fred och frihet vägen? Har de för alltid krossats av religiösa fanatiker, giriga kapitalister och maktgalna män som aldrig upplevt empati?

Tillbaks till Syrien där stormakter och andra krigar med och mot regeringen och rebeller. För att skydda sina olika intressen spyr de död och förintelse och ger grymhet och terror nya ansikten.

Samtidigt sitter FN, vårt gemensamma globala skydd mot dumhet, bakbundet på parkett. Nu som så ofta annars, förlamat av veton och kompromisser. Tandlöst mot stormakters revir och intressen, vekt mot religiösa fundamentalister och passivt mot diktaturers förtryck.

FN, som 1945 bildades i askan och ruinerna av Andra Världskriget, hade som första mål att förhindra konflikter mellan världens länder och göra framtida krig omöjliga. Ett mål som misslyckats.

För att det ska bli verklighet måste FN:s verksamhet och de olika fackorganen stärkas. Utbildning måste prioriteras för att lyfta människor från skrock och traditioner till kunskap, jämställdhet och en framtid i fred och frihet.

Om FN fick hälften av de resurser som världens länder lägger på vapen och militär styrka så skulle världssamfundet bli en aktör som på några år skapade fred i världen. Samtidigt skulle vi ha kommit en bra bit på vägen till att utrota svält och många av de sjukdomar som i dag är ett gissel i stora delar av världen.

Och då blir flyktingar något vi bara läser om i historieböckerna. Som när svenskarna som ekonomiska flyktingar tog sig till Amerika och familjerna från Syrien som flydde död och våld och kom till Sverige.

Varaktig fred och frihet kan inte nås med terror, våld och förtryck. Det kan bara nås genom upplysning, utbildning, humanism och respekt för varandra.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena