Förslaget att Agneta Dreber, vd för Livsmedelsföretagen, matindustrins arbetsgivarorganisation, ska bli styrelseordförande för Sveriges Radio är häpnadsväckande och skamligt. Den nästan totala tystnaden kring den möjliga utnämningen är svår att förklara. Hade jämförbara namn på den fackliga sidan, till exempel Hans-Olof Nilsson i Livsmedelsarbetarförbundet, kompetent men även han utan erfarenhet av journalistik och kulturfrågor, i stället föreslagits som ordförande i SR:s styrelse hade det ett blivit ett veritabelt ramaskri.
För några veckor sedan mästrade Dreber på sin blogg en misshaglig medarbetare på Svenska Dagbladet: "SvD:s redaktionsledning borde ta sig en funderare på om Henrik Ennart ska vara nyhetsreporter eller en ledarskribent specialiserad på livsmedel."
Kanske kommer hon som styrelseordförande i SR att hålla sig till spelreglerna och inte direkt lägga sig i programmen. Men ska hon fortsätta att på sin blogg angripa namngivna journalister för deras förgripliga artiklar om tillsatser och gifter i industrimaten? Daniel Öhman och Malin Olofsson, som i SR:s ambitiösa satsning Matens pris hunnit avslöja den föga miljövänliga brasilianska biffen, soja med växtgifter i och energislukande holländska paprikor, kan få sina fiskar varma på Drebers blogg. Men får dessa journalister ingen kritik alls av styrelseordföranden, riskerar de i stället att av en vaken allmänhet anklagas för att ha lagt sig på en för harmlös nivå.
Det visar sammantaget att det handlar om en omöjlig kombination. En styrelseordförande som ensidigt slåss för den industriella maten går helt enkelt inte att förena med medborgarnas krav på mer av grävande radiojournalistik om matkvalitet.
Men Drebers ambitioner går utöver att jaga olämpliga matjournalister. Fram till nyligen har hon suttit i styrelsen för Stiftelsen Fritt Näringsliv och tankesmedjan Timbro. Finanskrisen har blottat marknadsfundamentalismens haveri. I ett läge när kunskapsföretaget SR djärvt måste ge sig ut och söka efter nya sanningar, är det en belastning med en styrelseordförande som är besjälad av de gamla sanningarna.
I stället för att välja en förbrukad lobbyist borde SR:s ansikte utåt självklart sökas i den vetenskapliga, journalistiska eller kulturella sfären. Vad är det för fel på namn som Publicistklubbens Ulrika Knutson? Eller Carl Otto Werkelid, klok gubbe på SvD, nu kulturråd i London? Och varför inte Benny Fredriksson på Stadsteatern? Eller vetenskapsjournalisten och vakthunden mot trams i radio, MarieLouise Samuelsson?
Bara inte denna Dreber.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
