Inget tyder på att Liberalerna gör allvar av kraven på ändrat skolägande.

”Vi befinner oss i det mest osäkra omvärldsläget sedan andra världskriget”. Så ödesmättat inledde Johan Pehrson sitt tal till Liberalernas riksmöte nu i helgen.

Det osäkra världsläget letar sig in i politiken. Och i opinionsbildningen. Redan i samband med valet 2018 blev det tydligt att ryska trollfabriker låg bakom ett stort antal inlägg på Twitter (som nu som bekant bytt namn till Elon Musks favoritbokstav X).

Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har desinformationskriget trappats upp.

Även svenska skolor är sårbara för utländsk påverkan. Det handlar inte bara om att tiotusentals elever blir halvspråkiga på skolor som väljer engelska som undervisningsspråk för att komma undan kostnadsdrivande krav på lärarbehörighet. Det handlar om risker för rikets säkerhet. Den tidigare S-ledda regeringen gav Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i uppdrag att kartlägga riskerna, och FOIs rapport är ingen trevlig läsning.

Så kallade internationella skolor, som följer en internationell läroplan, omfattas inte av de nuvarande reglerna om ägar- och ledningsprövning

Ändå finns det i dag inget fungerande hinder för utländska intressen att starta och äga svenska skolor.

Tvärtom, dagens friskolesystem är riggat för ökande anonymt och utländskt ägande.

Jättekoncernen Academedias största ägare är riskkapitalistfamiljen Anderssons Mellby Gård, men över 60 procent ägs av anonyma aktieägare.

När Internationella Engelska Skolan bytte huvudägare till den Luxemburgregistrerade fonden Paradigm Capital år 2020 tog det Skolinspektionen ett halvår att göra en ägar- och ledningsprövning. Frågan är om någon på Skolinspektionen i dag vet vem som sitter i styrelsen för de bolag och fonder som äger skolan som nu har 32 000 elever.

Ett norskt par, Randi och Hans Jacob Sundby, äger Dibber som i dag driver ett hundratal förskolor i Sverige. Och förskolor i Sydafrika, Förenade Arabemiraten, Polen, Indien och en rad andra länder. Själva bor de numera i skatteparadiset Luzern i Schweiz för att undkomma den norska förmögenhetsskatten.

Förskolekoncernen Norlandia ägs av ännu ett norskt par, bröderna Kristian och Roger Adolfsen, som blivit miljardärer på förskolor och andra samhällsfastigheter som asylbostäder och äldreboenden. I min hemstad Uppsala finns Dibbers förskolor i Svartbäcken, på Kvarngärdet och i Skölsta. Men förskolornas utländska ägare finns alltså långt därifrån.

Så kallade internationella skolor, som följer en internationell läroplan, omfattas inte av de nuvarande reglerna om ägar- och ledningsprövning, vilket Skolinspektionen larmade om i sin senaste rapport om myndighetens arbete med att förhindra välfärdsbrottslighet. Det är oroväckande att dessa skolor blir fler och fler: De är över 30 stycken idag.

Liberalerna vill förbjuda utländskt ägande av friskolor, sa Johan Pehrson på Liberalernas riksmöte. ”Skolor i Sverige ska inte kunna styras från Washington, Riyadh eller Peking. De ska styras av Lotta Edholm!”

Frågan är om han verkligen menar allvar.

Han vill säkert att skolan ska styras av Lotta Edholm. Men hittills har den styrts av Tidösamarbetets dogmatiska ovilja att göra upp med marknadsskolan. Intrycket är att det inte är Lotta Edholm som styr, utan SD:s löfte till friskolelobbyn.

Om Johan Pehrson hade någon som helst trovärdighet när det gäller att ta tillbaka kontrollen över svensk skola, då skulle det synas på friskolekoncernernas aktiekurser. Som när Roger Akelius lade bud på Academedia med löfte om att införa mindre klasser och fler lärare – då störtdök aktien.

Efter helgens utspel: knappt en krusning. De stormrika ägare som i dag kontrollerar Academedia, IES, Dibber och Norlandia har förmodligen ingen anledning att oroa sig för att de måste sälja sina andelar.

Liberalernas utspel om skolan brukar vara just utspel som inte följs av konkreta åtgärder. Het luft som det heter på vårt svengelska skolspråk.

Lisa Pelling