ledare När regeringen inte förverkligar sin egen folkhälsopolitik innebär det bara att vårdköerna förlängs och att den ojämlika barnfetman riskerar att öka. 

»Din dotter är på väg att bli överviktig och hamna i riskzonen för typ 2-diabetes och högt blodtryck.«
Läkarens ord chockar mamman till sexåringen – Michelle Obama. Doktorn berättar om hur fetman brer ut sig över hela USA och att den är vanlig på hans mottagning i Chicago, med ett patientunderlag dominerat av afroamerikansk arbetarklass.

I boken Becoming skriver Michelle Obama, då förvärvsarbetande tvåbarnsmamma, om hur hon insåg att livet med snabbmat och uteätande som hon dittills försökt förenkla vardagen med måste ersättas med sundare vanor.

Hennes lösning – att hyra en kock ett par dagar i veckan – är förstås inte möjlig för flertalet att kopiera. Men det finns mycket, inte minst för regeringen, att inspireras av i hennes engagemang under presidentperioden för att göra kampen mot fetman och i synnerhet barnfetman till nationell politik.

Även i Sverige är fetman numera utbredd. 2018 uppgav 51 procent av befolkningen övervikt eller fetma.

Fetma är ett globalt problem, där Michelle Obamas USA brukar ses som det mest avskräckande exemplet. I USA är drygt 40 procent överviktiga och vart femte barn lider av fetma, vilket innebär att de har ett kroppsmasseindex på 30,0 eller mer.

Även i Sverige är fetman numera utbredd. 2018 uppgav 51 procent av befolkningen övervikt eller fetma, enligt Folkhälsomyndigheten.

I dag är nästan var femte flicka och var fjärde pojke överviktig i Sverige. Allt större sociala klyftor har resulterat i att fetma och övervikt fortsatt att öka i grupper med lägre inkomster och sämre utbildning.

Förutom risk för svåra följdsjukdomar och ett socialt svårare liv visar studier att gruppen klarar skolan 30 procent sämre än normalviktiga barn, enligt en studie från Karolinska institutet.

Att prata om barnfetma kan vara svårt. Ämnet är stigmatiserat och många föräldrar känner skuld och skam.

– Men vi är inte sämre föräldrar nu jämfört med för 30 år sedan. Det som har förändrats är samhället, säger Claude Marcus, professor och forskare inom barnfetma vid Karolinska institutet, i Expressen.

Förra året fattade riksdagen ett beslut om att de påverkbara skillnaderna i hälsa ska vara borta inom en generation.

Insatser för att främja hälsa och förebygga ohälsa bland barn och unga är en god investering, skriver Folkhälsomyndigheten. Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är “att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen”.

Men just nu går utvecklingen åt motsatt håll. Under Järvaveckan visade en rapport hur friska utlandsföddas livsstilsrelaterade hälsa blir sämre när de kommer till Sverige.

Snart kommer sex av tio vuxna i Sverige ha förhöjd risk att insjukna i cancer på grund av sin vikt. Mellan 11 000 och 34 000 cancerfall skulle kunna undvikas i Sverige de närmaste 25 åren om viktökningen bröts eller vändes, skriver Cancerfondens generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström i en debattartikel i SvD.

Hon kritiserar regeringen för en folkhälsopolitik som främst består av  »ambitiösa formuleringar utan tydliga mål« när den inte gör politik av sin egen stora statliga utredning, Kommissionen för jämlik hälsa, som arbetades fram under förra mandatperioden och även resulterade i en folkhälsoproposition. Inga av de tunga delar som riksdagen klubbat har verkställts, varken att inrätta ett nationellt expertråd för jämlik hälsa eller att ge Folkhälsomyndigheten ett tydligt ansvar för stöd, samordning och uppföljning av regionernas och kommunernas arbete.

Det är i tidig ålder hälsosamma levnadsvanor behöver grundläggas. Men då måste folkhälsopolitiken finnas högt på regeringens agenda. Och just nu är den uppenbarligen satt på vänt.

Oavsett orsak är det beklagligt när en ambitiös och viktig utredning inte snabbt blir praktisk politik. Signalen blir att varken folkhälsofrågorna eller de behov som regioner och kommuner tydligt uttryckt är prioriterade.

Det är bara att hålla med om att folkhälsoarbetet behöver mer, inte mindre, av statligt stöd för att bli verkligt effektivt. I synnerhet som det är de utsatta barnen och familjerna som behöver det bäst.

– Hälsan är en klassfråga. Det vill vi förändra och vi vill börja med barnen, sa socialminister Lena Hallengren (S) när regeringen tog beslut om att ge 13 miljoner kronor för att sprida Rinkebymodellens förebyggande barnhälsovård till övriga delar av landet.

Om ministern menar allvar ska hon inte nöja sig med detta i och för sig utmärkta förslag, utan fortast möjligt ta fram nationell hälsofrämjande strategi med barnens behov i centrum.

Januariöverenskommelsen vill helst se en stat som backar tillbaka. Men vi behöver istället en stat som bryr sig mer om hur folk mår. Folkhälsopolitiken får inte fortsätta försummas.

Snart vill vi slippa den där årliga rapporten om att hälsoklyftorna fortsätter öka.

 

PS Det är också oroande att läsa om hur amning minskar samtidigt som oetisk reklam från barnmatsindustrin tillåts breda ut sig. För barnet innebär amning sänkt risk för infektioner, övervikt, diabetes och plötslig spädbarnsdöd.

Regeringen bör lyssna på de experter på barnhälsovård som i ett inlägg kräver att BVC och Livsmedelsverket inte ska låta sig utnyttjas och ge råd som utformats för att passa barnmatsföretagens vinstintressen.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena