Den har utsetts till »världens vackraste idrott«, men den fula baksidan är en tävlingssport som bidrar till ätstörningar och psykisk ohälsa. Frågan är varför staten ska finansiera barnmisshandel?
Förfärande fakta om fortsatta missförhållanden i rytmisk gymnastik och konståkning avslöjas i Uppdrag gransknings reportage Aldrig mer elit.
Sju flickor vittnar om skadorna av åren med hån, hets och uppmuntran till svält.
Deras rop på hjälp hindrades av en tystnadskultur, där även de som satts att utreda övergreppen uppmanats tiga.
Åren då de inte fick dricka vatten för att ”magsäcken skulle töjas ut”, spydde upp maten, hånades med öknamn, har satt spår i form av panikattacker, ätstörningar, ångest och skador till kropp och själ.
En barnmisshandel de trodde var i sin ordning.
Anmälan möttes av en undanglidande idrottsvärld, som hellre friar än fäller
Larmet gick redan för tio år sedan. Trots en arsenal av värdegrunder, visselblåsarfunktion, en idrottsombudsman har problemen fortsatt.
Även inom ridsporten pågår sexuellt utnyttjande och övergrepp där bevisbördan läggs på de utsatta.
Övergrepp och förnedring av barn inom rytmisk gymnastik är ett globalt fenomen som pågått i decennier, säger forskaren Natalie Barker-Ruchti i SVT. Med andra ord så långt från gemenskap och glädje man kan komma när idrotten urartar till pengar och förtryck.
”Mitt förtroende för gymnastikförbundet existerar inte i dag”, säger Clara Göthberg, som till slut vågade larma och anmäla sin tränare tillsammans med en annan gymnast och sina föräldrar.
Anmälan möttes av en undanglidande idrottsvärld, som hellre friar än fäller och där barns vittnesmål väger lätt. Den olämpliga tränaren blev visserligen pausad, men friad i andra instans och återinsatt som förbundskapten!
Det krävs att barnen har bandspelare i fickan som är på under träning för att få upprättelse, säger Johan Peterson Aldegren från den ideella organisationen Safesport. Detta eftersom alla åtgärder som satts in mot avarter i sporten har placerats inom den egna rörelsen.
Kontrasten kunde inte vara större mot det högstadiebarnen i en grundskola i Stockholm upplever när de kommer igång att spela och sjunga tillsammans, med Linnea Henriksson och Tusse Chiza i SVT-serien Den blomstertid. Här finns just det en ungdomsrörelse bör vara: glädjekälla, vänskapsbyggare och en väg ur destruktiva tankar och psykisk stress.
Parallellt utkommer tidigare hockeymålvakten Erik Granqvists uppgörelse om ”hundra nyanser av våld och mobbning i ungdomsidrotten” (DN 19 februari). I boken Inkilad – om dolda övergrepp i ishockeyns skugga, skriver han med Johan Esk om riskerna när ledarskap och föräldraskap brister. ”Om ungdomar, i det här fallet pojkar, lämnas att sköta gruppdynamiken i ett omklädningsrum kan en negativ kultur snabbt få fäste.”
Det verkar vara så att hockeypojkar mobbar varandra medan flickorna inom gymnastik och konståkning i första hand mobbas av sina tränare.
I båda fallen handlar det, som SVD:s sportkrönikör Anders Lindblad skriver (19 februari), om behov av ”nolltolerans mot all typ av förnedring, mobbning, hot och hets”.
”Det jag varit med om har bidragit till att jag under en period inte har velat leva längre. Jag är så otroligt besviken på den värld som svek oss”, säger Alma, tidigare tävlingsgymnast.
I Schweiz, där en skandal runt rytmisk gymnastik avslöjades häromåret, har tillsynen lyfts ut ur idrottsrörelsen. Politikernas hot om stoppade skattemedel fick effekt. Björn Eriksson, Riksidrottsförbundets ordförande, avfärdar ändå krav på utomstående granskare och anser att ”problemen ska lösas internt inom idrottsfamiljen”.
Det räcker inte. Orosanmälningar ska varken göras eller utredas av familjerna själva. En extern granskare behövs. Barnmisshandel inom ungdomsidrotten ska inte pågå med statlig finansiering.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
