debatt Det är mycket glädjande att svenska 15-åringar nu presterar över OECD-genomsnittet inom alla tre ämnesområden som PISA undersöker. Det är dock långt ifrån tillräckligt för att återupprätta Sverige som kunskapsnation. Det viktiga nu är att inte slå sig till ro, satsningar på skolan måste fortsätta, skriver Åsa Fahlén.
Ska Sveriges resultat i PISA ytterligare förbättras och likvärdigheten öka måste arbetsmiljön för lärarna bli bättre. Annars riskerar de kommunala nedskärningarna i skolan dra undan mattan för den positiva kunskapstrenden. Lärarna är skolans viktigaste resurs och därför måste frågan om lärarnas arbetsmiljö tas på allvar.
Lärare behöver bättre förutsättningar att klara sitt viktiga uppdrag. Varje lärare förväntas individualisera undervisningen utifrån elevernas förutsättningar, alltså möta varje elev där den befinner sig. Ett krav som idag blivit allt svårare, om inte omöjligt att uppfylla. Det är en svår uppgift att individualisera undervisningen i dagens skola som allt som oftast präglas av bristande förutsättningar i form av tid och resurser. Det viktigaste för att klara detta är att lärare ges mycket mer tid till för- och efterarbete av undervisningen.
Ska resultaten i PISA ytterligare förbättras är trygghet och studiero grundförutsättningar för höjda elevresultat, liksom undervisningens kvalitet.
Stress är ett ökande problem i hela samhället. Riskerna för arbetsrelaterad dödlighet orsakad av skadlig stress har enligt Arbetsmiljöverket ökat. Det är bland annat yrkesverksamma just inom utbildning som utmärker sig i förhållande till andra grupper vad gäller negativ stress.
Lärarnas Riksförbunds egna rapporter bekräftar denna bild. De visar att lärarnas arbetsbelastning är så hög att den går ut över kvaliteten på undervisningen och över lärares sömn och hälsa. Det är inte bara ohållbart utan fullständigt oacceptabelt.
Det handlar om splittrade tjänster, stora och heterogena elevgrupper och att mycket tid går åt till helt andra saker än själva huvuduppdraget, undervisningen. När vi lägger till ett allt hårdare klimat i skolan med bristande trygghet och studiero, blandas en giftig cocktail som i värsta fall gör lärare sjuka. Det utgör det främsta skälet till att många lärare lämnat eller överväger att lämna yrket. Inte minst i tider av lärarbrist gäller det att se till att lärarna orkar jobba kvar. Sverige har inte råd att köra slut på de lärare vi har.
Särskilt alarmerande är att anmälningarna om hot och våld i skolan har ökat dramatiskt under de senaste fem åren. Om anmälningstakten för året håller i sig, landar ökningen av anmälningar för 2019 på hela 17 procent. Dessutom befaras mörkertalet vara stort. Enligt Lärarnas Riksförbunds arbetsmiljöundersökningar utsätts hundratals lärare varje år för hot och våld på sin arbetsplats. Siffrorna har legat på en alltför hög nivå länge. Nästan var femte lärare går till arbetet med känslor av obehag inför risken att utsättas för hot, våld eller andra trakasserier, vilket förstås skapar osäkerhet, rädsla, vantrivsel och kostsam sjukfrånvaro.
Det krävs nu att ansvariga förstår allvaret i och konsekvenserna av den bristande arbetsmiljön och höga arbetsbelastningen. Här finns ett stort jobb att göra för både stat och huvudmän som nu behöver ta ett samlat ansvar och genomföra åtgärder som leder till konkret förbättring. Ska resultaten i PISA ytterligare förbättras är trygghet och studiero grundförutsättningar för höjda elevresultat, liksom undervisningens kvalitet. Det sistnämnda skapas av välmående och engagerade lärare, som ges de bästa förutsättningarna att både planera, genomföra och följa upp undervisningen.
Åsa Fahlén
Ordförande, Lärarnas Riksförbund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
