Bild: kristdemokraterna.se

En femtedel av alla barn i Sverige växer i dag upp utanför den biologiska heterosexuella kärnfamiljen. Regeringens syn på dessa barn är oroväckande. Socialminister Göran Hägglund (KD) sa i torsdags i TV4:s Nyhetsmorgon att barn som inte växer upp i traditionella kärnfamiljer blir förvirrade och inte förstår vilka som är deras föräldrar. Det bästa är, enligt Hägglund, att växa upp med sin biologiska mamma och pappa.

Vi vet alla att två föräldrar av olika kön inte på något sätt är en garant för det barnets bästa som ska stå i centrum för familjepolitiken. Vi vet att det heterosexuella samlaget inte garanterar att ett barn får en man och en kvinna som föräldrar. Vi vet att det inte finns någon grund för det socialministern säger om livet utanför kärnfamiljen.

Och likväl säger han det.

Att reproduktionen och familjen så ofta blir föremål för motsägelsefull politik beror på att den berör alla människors existens på djupet. Med känsloargumenten och Göran Hägglund i spetsen står regeringen, mot forskningens bättre vetande och mot principen om barnets bästa, fast vid att vissa föräldrar och barn är mer värda än andra. Och det är alltså inte bara homosexualitet som är problemet. Singelskap och infertilitet är också fel.

Det är logiskt att politik och juridik släpar efter tekniken och lusten att skaffa barn. I ett blocköverskridande utspel i nya numret av Arena skriver Birgitta Ohlsson (FP), Barbro Westerholm (FP), Thomas Nihlén (MP) och Gunvor Ericson (MP) om de barn som i dag föds som följd av att hetero- och homopar reser utomlands för att bli föräldrar genom värdmödraskap. Eller blir hjälpta av kvinnor i Sverige, som lånar ut sina livmödrar. På grund av oviljan att acceptera värdmödraskap saknar dessa barn juridiskt skydd i dag. Riksdagsledamöternas utspel för att demokratisera och anpassa familjepolitiken efter verkligheten kommer samtidigt som Hägglunds. Kollisionen är total.

I Göran Hägglunds föreställningsvärld bestäms ett barns rättigheter av föräldrarnas kroppsfunktioner. Rätten att inte bli kränkt av Göran Hägglund har bara de människor som lever sina liv så som han önskar. Frågan är om familjepolitiken fortfarande är ett reservat för den här typen av odemokratiska attityder eller om Hägglund kommer att be om ursäkt.