Låt läraren stå kvar i klassrummet

skoldebatt Det svenska läraruppdraget är i en internationell jämförelse mycket spretigt. Staten behöver därför verka för att höja klassrumsundervisningens status och befria läraren från andra sysslor, skriver förstelärare Svante Holmberg.

Sverige är enligt World Values Survey världens modernaste land. Traditionella värden som respekt för starka ledare, religion och fosterland skattas lågt, och självbestämmande och självförverkligande högt. Då detta är en värdeförskjutning de flesta ekonomiskt utvecklade länder tycks röra sig mot går det att hävda att Sverige representerar framtiden.

Även skolan utmärks av samma framtidsanda. Trenden är att länders skolsystem blir mer egalitära och decentraliserade, något vår skola redan är. Ur detta perspektiv kan alltså den svenska skolan anses ligga i framkant. Det har dock inte hindrat lärarkåren från att bli allt mer utmattad och elevernas resultat från att sjunka i internationella mätningar.

Enligt McKinsey & Companys globala skolstudie från 2007 är skickliga lärare huvudorsaken till att ett lands skolsystem blir framgångsrikt. Bättre elevresultat förutsätter därför att undervisningen i klassrummen förbättras. Det kräver att läraren ges rätt förutsättningar att verka som pedagog.

I boken Trötthetssamhället (2009) ställer den koreansk-tyska filosofen Byung-Chul Han diagnos på samtiden. 2000-talets informationssamhälle är rikt på möjligheter. Det är ett prestationssamhälle präglat av initiativ och motivation. Bakom oss har vi lämnat ett disciplinsamhälle utmärkt av order och förbud. Färre auktoriteter ger dock inte mer frihet. Istället sammanfaller friheten och tvånget när individen blir sin egen härskare. I viljan att prestera utnyttjar hen sig själv. Denna fiktiva frihet bidrar till framväxten av folkhälsoproblem som stress och utmattning.

Multitasking är något vilda djur gör då de ständigt måste vara på sin vakt, ett tillstånd där man inte kan ägna sig åt djupare funderingar.

Som analytiskt verktyg kan Hans bok ge ny kunskap om samhällskrafterna bakom pressen som utmärker läraryrket. Och om vad som behöver göras för att den svenska läraren ska kunna utföra sitt arbete på en internationellt sett hög nivå.

I prestationssamhället tänker och agerar vi på bredden istället för djupet, menar Han. Det leder till en disträ och hyperaktiv mentalitet. Exempelvis är idén om multitasking inte ett framsteg. Multitasking är något vilda djur gör då de ständigt måste vara på sin vakt, ett tillstånd där man inte kan ägna sig åt djupare funderingar.

Det svenska läraruppdraget är i en internationell jämförelse mycket spretigt. Som uttolkare och verkställare av läroplanen är läraren myndighetsutövare. I den rollen har hen unikt stor frihet att själv välja undervisningsinnehåll, samt hur examinationerna ska utformas och bedömas.

I nästan alla länder som deltar i PISA-testerna hanteras dessa uppgifter till stor del av en nationell myndighet. I upprätthållandet av den sociala ordningen är läraren mentor och ordningsvakt. I Frankrike har man en organisatorisk lösning som kallas elevvårdsenhet. Den har ett övergripande ansvar för elevernas närvaro, uppförande och kontakt med föräldrar. Ansvar som här ligger på läraren. Som förmedlare av kunskap är läraren pedagog. Det är hens huvuduppdrag. I Sverige undervisar lärare i de högre stadierna alltid i två eller flera ämnen. I Sydkorea har läraren endast ett ämne där hen ska ha en kandidatexamen, vilket inte alltid krävs för ämnesbehörighet här.

Forskning visar att brist på återhämtning är den viktigaste orsaken till stress på den svenska arbetsmarknaden idag. I läraryrket där du förväntas spela flera roller samtidigt är detta särskilt påtagligt. Över hälften av lärarna är stressade dagligen, till följd av för många olika arbetsuppgifter.

Bland kvinnorna är siffran ännu högre. För många lärare blir det omöjligt att koncentrera sig på det pedagogiska uppdraget under dessa förutsättningar. Sverige presterar också överlag sämre i PISA än Frankrike och Sydkorea.

Under förespeglingen att multitasking och projekt är uttryck för arbetstagarens frihet i det moderna samhället drivs läraren till överarbete och stress.

Enligt Han har människolivet aldrig varit så förgängligt som i dag. Ingenting lovar beständighet. Det gör oss nervösa. På det reagerar vi med arbetshysteri.

I prestationssamhället är projekt som engagemangsskapare för utveckling och lärande idealet som arbetsmodell. Jag anser att så även är fallet i den svenska skolvärlden, där tron på projekt som överlägsen organisationsform i dag är utbredd. Projekt associeras med nyfikenhet, kreativitet och modernt lärande.

Av lärare initierade projekt som temaarbeten, resor eller strävanden efter kvalitetsutmärkelser ges ofta starkt stöd av ledningen.

Mot det ställs en löpande verksamhet förknippad med initiativlöshet, byråkrati och kontroll. Lärare som vill framhålla den ordinarie ämnesundervisningen i klassrummet som det centrala i skolan kan därför inte räkna med samma uppbackning.

Det finns dock problem med projekt som arbetsform. Bland annat visar organisationsforskning att projekt ofta initieras för att ge sken av handlingskraft, att legitimering av dem förutsätter att ordinarie verksamhet beskrivs som bristfällig och att små projekt sällan utvärderas. Till sin natur är de också flyktiga.

Den svenska läraren befinner sig alltså under ständig press att ta initiativ till och driva projekt i syfte att ge sin skola tillfällig positiv uppmärksamhet. Projekt som ställs mot traditionellt lärararbete och vars förtjänster ofta är oklara. Som lärare kan det vara mycket frustrerande när publikationer i skolans sociala medier blir mer åtråvärda än en solid pedagogisk insats i klassrummet.

Det kan jämföras med den framgångsrika skolnationen Japan. Landet har en läroplan som kontrolleras genom nationella examina. Utifrån den arbetar lärarna kontinuerligt och långsiktigt tillsammans för att nå perfektion i klassrumsundervisningen. Lärarskicklighet knyts till elevprestationer. I Sverige värderas däremot nästan bara genomförandet av pedagogiska initiativ.

I ljuset av Byung-Chul Hans tankar om vår tid, träder således bilden fram av en svensk lärarkår som slits mellan krav på att spela flera yrkesroller samtidigt och är satt under konstant press att genomdriva projekt med ofta flyktig inverkan eller svag koppling till elevernas kunskapsutveckling.

Under förespeglingen att multitasking och projekt är uttryck för arbetstagarens frihet i det moderna samhället drivs läraren till överarbete och stress.

Staten behöver därför verka för att höja klassrumsundervisningens status och befria läraren från andra sysslor. Ett nationellt ramverk måste upprättas för extern bedömning av både skriftliga och muntliga examinationer, samt sättandet av slutbetyg i alla ämnen.

Andra yrkesgrupper bör avlasta läraren i det sociala arbetet och mått på lärarskicklighet knytas till elevernas resultat i externa examinationer.

Görs det, ges läraren medel att hävda sig mot oförenliga krav och en fast kärna att arbeta långsiktigt kring. Även i världens modernaste land är det avgörande för att kunna prestera på en internationell toppnivå.

Svante Holmberg är förstelärare Hersby gymnasium, Lidingö.

Fotnot: Den svenska skolan kan ställas mot till exempel de finska, brittiska, tyska, franska och singaporianska skolorna, för att visa att det svenska skolsystemet är mycket decentraliserat. Sverige saknar idag helt externt rättade nationella examinationer, medan samtliga ovanstående länder har centralt bedömda examina på gymnasiet för att komma in på högskolan. Att den svenska skolan är mycket decentraliserad bekräftas också av i rapporten Improving Schools in Sweden: An OECD Perspective, s. 46–56 (2015).