Beklämmande flykt från ansvaret

ledare Partier vars väljare har lägre vilja att betala skatt och högre intresse för privatiseringar har majoritet i SKR. Denna privata organisation har fått alltmer makt men ändå inte tagit sitt ansvar varken före, under eller efter pandemin. 

Den dåliga beredskapen, otydliga organisationen och senfärdigheten kritiserats skarpt i Coronakommissionens andra rapport om Sverige under pandemin.

I deras genomgång av hur det var och vad som gjordes. framgår att åtgärderna var helt otillräckliga. På testområdet var Sverige bland de långsammaste länderna i Europa, trots att regeringen redan i början av mars hade en nationell teststrategi färdig. Ändå kom den breda provtagningen igång först i juni, samtidigt som smittspridningen var stor redan tidigt i mars.

SKR krävde extra pengar till testning, trots att regionerna har beskattningsrätt för ändamålet. Det fördröjde provtagningen i flera månader.

Men som Coronakommissionens ordförande Mats Melin framhöll med viss skärpa i SVT:s Agenda i söndags (31 oktober) så är det »enligt vår uppfattning utom varje rimligt tvivel att detta är regionernas ansvar. Det är utom varje diskussion att detta ryms inom regionernas smittskyddsansvar.»

Denna lagstadgade skyldighet lyfts även i en underlagsrapport av professor Bengt Gerdin.

Befolkningen i alla landsdelar måste ha rätt att styra över den vård de behöver där de bor.

Att upprätthålla katastrofmedicinsk beredskap är ett region-kommunalt ansvar och påverkas inte av om det föreligger en pandemi eller inte. Detta står skrivet såväl i regeringsformen som i Hälso- och sjukvårdslagen.

Tydligare kan det knappast bli.

SKR hade ändå tilltvingat sig ännu mer pengar från staten, trots att en »testmiljard» redan utlovats, vilket socialminister Lena Hallengren (S) framhöll i SVT:s Agenda i söndags:

»Jag tycker det var tydligt att regionerna hade ansvar, om vi insett att en särskild överenskommelse behövts hade vi fattat det beslutet tidigare.«

Hon har helt rätt i att det inte borde behövts. Sveriges kommuner och regioner är ju självstyrande med egen beskattningsrätt just för att de har denna skyldighet.

Oviljan att ta ansvar i en kris visar att organisationen av svensk sjukvård delvis befinner sig i ett laglöst land, menar Bo Rothstein, professor i statsvetenskap i en intervju i SvD. Kommuner och regioner har inte tagit sitt fulla ansvar under pandemin, säger han och ser det som ett »problem att så stora delar av makten över sjukvården utövas av en intresseorganisation, SKR, som inte har något ansvar för sina beslut inför regering, riksdag eller medborgarna.«

Coronakommissionen kallar med rätta denna senfärdighet och de långdragna diskussionerna för ett haveri. Framförallt är den mycket kritisk till att regionerna inte tagit sitt lagstadgade ansvar.

»Det är i flera avseenden problematiskt att en betydande del av ansvaret för den faktiska pandemibekämpningen har fått vila på en arbetsgivar- och intresseorganisation som SKR», konstaterar kommissionen i rapporten.

Ändå väljer exempelvis Stockholms regionordförande Irene Svenonius (M) att skylla fördröjningen av testningen på ett otydligt uppdrag från Folkhälsomyndigheten och bortser från det tydliga ansvar som Melin säger att hon har.

Själv företräder hon ett parti som helst ser att alla regioner avskaffas, och att så mycket som möjligt av sjukvården privatiseras.

En majoritet av kommuner och regioner har borgerligt styre. Och därmed sedan 2014 majoritet i intresseorganisationen SKR. Ordförande är Svenonius partikamrat Anders Knape (M). Den borgerliga majoritetens politik syftar till privatiserad sjukvård, fler vårdförsäkringar och sänkta skatter.

Utan att vara en myndighet och utan offentlig insyn har SKR under flera regeringar (varav flertalet borgerligt dominerade) fått alltmer makt. Detta utan att väljarna kan utkräva ansvar av SKR. Samtidigt har statens egen myndighet, Socialstyrelsen, gradvis avlövats.

Sverige har kommuner, inkluderat regioner, med egna val, vilket betyder att de är självstyrande med egna fullmäktige. Och framförallt har de egen beskattningsrätt.

SKR, som inte har något ansvar inför regeringen, och inte lyder under offentlighetsprincipen har fått, oproportionerlig makt över hälso- och sjukvården.

Att denna privata intresse- och arbetsgivarorganisation, som inte är en myndighet, med den insyn, och relation till regeringen som gäller en sådan ändå fått så stor makt över besluten har fått allvarliga konsekvenser och lett till att invånare inte behandlats lika i coronakrisen menar Rothstein.
I antologin Vad händer nu? välfärden efter corona (Premiss) utvecklar han tillsammans med Louise Bringselius i ett kapitel sin syn på SKR som maktfaktor utan demokratisk legitimitet. En stor del av det ansvar som organisationen gör anspråk på liknar rena myndighetsuppgifter, samtidigt som den inte omfattas av myndigheters skyldigheter och kontrollfunktioner.

Att detta är ett problem kan var och en inse, utan att för den skull vilja frånta regionerna ansvaret för sjukvården. Befolkningen i alla landsdelar måste ha rätt att styra över den vård de behöver där de bor. Att göra allt statligt är inte en rimlig väg.

Men det är inte synd om SKR. Deras osunda relation till staten som leder till maktutövning utan ansvar är ett hot mot demokratin och måste kunna lyftas på högsta politiska nivå.