Det pågår en rovdrift på unga människor som måste få ett slut. Parterna, och kanske också riksdagen, måste ge alla löntagare i Sverige en bra arbetsmiljö och goda arbetsvillkor, skriver Kent Källqvist, chefredaktör på Dagens Arena.
80 000 människor är en hel del, ungefär lika många som bor i Luleå eller Solna. Det är också antalet bemanningsanställda i Sverige. »Personal« som hyrs ut för kortare eller längre uppdrag, en billig arbetskraft, ett B-lag på arbetsplatsen som oftast står utanför den trygghet de fast anställda har.
En arbetskraft som skadas oftare på jobbet än andra, blir sjukare och slits ut. Allt under mantrat flexibel: »Anpassningsbar, föränderlig, böjlig.«
Och det är en blomstrande bransch. Omsättningen i de 35 största medlemsföretagen i arbetsgivareorganisationen Bemanningsföretagarna var 27,1 miljarder kronor. VD i Bemanningsföretagarna är Lars Forseth från Manpower, ett företag vars aktiekurs ökat med 27 procent på ett år.
I företagens marknadsföring talas det mycket om flexibilitet, om att många får sitt första jobb och att det är fritt. Branschen har växt från några tusen medarbetare i mitten av 90-talet (då Carl Bildts borgerliga regering legaliserade privat vinstdrivande arbetsförmedling) till det mångdubbla.
Människor hyrs ut så länge de producerar på topp. Sen är det rehab på samhällets bekostnad.
En solskenshistoria? Knappast. Siffror från Arbetsmiljöverket ger svart på vitt att antalet anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro som följd är nästan dubbelt så stor bland bemanningsanställda jämfört med genomsnittet för samtliga branscher. Vid den senaste inspektionsrundan, som startade i oktober 2016, hade inspektörerna i slutet av februari hittat 1 050 brister i arbetsmiljön.
Många vittnar om psykosocial ohälsa på grund av osäkra anställningsformer och stress på jobbet. Lägg till dåliga, och i många fall också osäkra, inkomster så har du facit för en växande bransch.
De fackliga tidningarna Handelsnytt och Dagens Arbete har gemensamt granskat branschen och det är en dyster läsning de presenterar. En skrämmande bild av hur främst ungdomar möter ett cyniskt arbetsliv med slavliknande anställningsformer.
Till Dagens Arbete säger Heli Aarnipuro, nationell samordnare för Arbetsmiljöverkets inspektionsinsats: »Om man ska raljera lite så handlar det om slit- och slängmentalitet. Företagen marknadsför sig med att de levererar unga och friska människor som är på topp. Får de några besvär är kunderna inte intresserade av att hyra in personerna längre.«
Till Handelsnytt säger Fredrik Ståhlberg, ombudsman på Handels avdelning i Stockholm: »Om de inte presterar max blir de utbytta. Det är en mycket stor stress som får personalen att må psykiskt dåligt, som gör att de inte kan äta, eller sova.«
I Sverige 2017. Människor hyrs ut så länge de producerar på topp. Sen är det rehab på samhällets bekostnad.
Och bemanningsföretagen är öppna med sin filosofi. I platsannonserna är »flexibel« det vanligaste ordet. »Vi söker dig som är flexibel, tillmötesgående och har en positiv inställning« står det i en annons hos Adecco. Lernia skriver i en annan: »Då arbetsuppgifterna är varierande är det viktigt att du är flexibel i ditt sätt att arbeta och snabbt kan byta från en uppgift till en annan.« och »Du tycker om när det är mycket att göra.«
Det är uppenbart att det behövs en betydligt bättre reglering av bemanningsföretagen och deras verksamhet. Rovdriften på unga människor måste få ett slut. Det ska inte gå att via bemanningsföretag smita undan med en dålig arbetsmiljö som många gånger är direkt farlig. Det som kortsiktigt blir fina siffror i företagens kvartalsrapporter blir till långa rehabärenden i vår gemensamt finansierade välfärd.
Nu är det upp till facken, arbetsgivarna, och kanske också den lagstiftande församlingen, att ge alla löntagare i Sverige en bra arbetsmiljö och goda arbetsvillkor.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
