Regeringen fattar sina beslut utifrån vad som är rätt och riktigt. Så uttalar sig utbildningsminister Jan Björklund (FP). Det är mot den bakgrunden värt att närmare studera var han hämtar sina teorier för skolans förändring från. Det är nämligen inte Folkpartiets klassiska syn på skolan och dess uppgift som är hans, utan nästan ordgrant den som Moderaterna med Carl Bildt i spetsen förde fram i en partimotion på nyåret 1987.
Jag minns den från min tid som skolminister och i riksdagsdebatten den 4 februari sa jag bland annat så här: ”Det är intressant att jämföra Folkpartiets motion med den moderata partimotionen. Medan man i den moderata partimotionen föraktfullt talar om skolans sociala fostran, som sägs stå i motsättning till skolans uppgift att förmedla kunskaper, betonas i Folkpartiets partimotion att hänsyn, tolerans, arbetsglädje, social gemenskap och engagemang för dem som har det svårt – det vill säga allt det som kan sammanfattas med begreppet social fostran – är viktiga mål för skolans arbete.”
Det finns anledning att gå tillbaka till Folkpartiets betoning av den sociala fostran och göra det i dag när Sverigedemokraterna fått inträde i riksdagen. Den moderata motionen från 1987 har också den ett avsnitt om skolans roll som fostrare. Men det är andra värden som betonas där. Det är föräldrarnas huvudansvar att fostra, står det. Skolan ska stötta föräldrarna i det arbetet och som specifika skoluppgifter därvidlag nämns att fostra sina elever till goda arbetsvanor, att hålla tider och att hålla ordning i klassrum, kapprum, uppehållsrum med mera.
Fasta kunskaper, ordning och reda. Moderaternas tjugotre år gamla text är den som Björklund nu upphöjer till förordning. Inte underligt att han ensam fick behålla en tung uppgift i den nya regeringen, medan alla andra företrädare för de små regeringspartierna har reducerats till titulärministrar.
Att skolan har problem i dag ska inte döljas. Lundaprofessorn Inger Enkvist underkastar den en kritisk granskning i en understreckare i Svenska Dagbladet där hon utgår från den brittiske sociologen Frank Furedis bok Wasted: why education isn´t education. Enkvists artikel får mig att plocka fram en huvudledare i Göteborgs-Posten dagarna efter valet som hade den betecknande rubriken ”Skolan glömde fostra”. Men är det främst glömska det handlar om? Är det inte i själva verket ett medvetet betonande av att skolans allt överskuggande uppgift ska vara att ge kunskaper och inte vilka kunskaper som helst utan de som ger kompetens och som därför måste vara mätbara, just det som Enkvist påtalar? Förslaget häromåret från näringslivshåll att Karriärkunskap borde införas som nytt skolämne ger ett slags skrattspegelperspektiv på den skolsyn som många odlar i dag.
Svenska Dagbladets Stefan Eklund påpekar i en förklaring till Sverigedemokraternas framgångar vidare att kulturen har förvandlats från ett folkbildande instrument till ett varumärkesbyggande, ända ner till minsta kommunala anslag. Kulturens främsta ärende är numera att sälja något, företrädesvis en stad eller en region, något som har haft förödande konsekvenser för det demokratiska samtalet på den kulturella arenan. Skolbibliotekens roll har försvagats enormt. I dag saknar var tredje elev tillgång till ett skolbibliotek. Eklund drar slutsatsen att den främsta drivkraften bakom Sverigedemokraternas framgångar är en brist på kunskap. Den uppväxande generationen har inte fått tillgång till verktyg som skulle kunna hjälpa dem att förstå det främmande.
Den skola som Enkvist och Eklund önskar skulle Björklund avfärda som flum. Han har en annan kunskapssyn än den både breda och djupa som var Folkpartiets för tjugotre år sedan. Som den politiska scout han är – Alltid redo! – delar han ut sina order.
I sammanhanget är det inte utan viss ironi som jag kan konstatera att den inriktning som Moderaterna argumenterade för 1987 och som nu fått genomslag inte har inneburit att grundskolans elever lämnar sin skola med bättre kunskaper sedan den sociala fostran tonats ner, eller möjligen glömts bort. Grundskolans elever nådde sin högsta kunskapsnivå kring 1990 enligt senare års forskningsrapporter. Detta bara nämnt som komplement till dagens borgerliga historieskrivning.
Bengt Göransson, tidigare utbildningsminister (S) och under år 2010 innehavare av gästprofessuren till Torgnys Segerstedts minne vid Göteborgs Universitet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
