De ökande klasskillnaderna har dödat den amerikanska drömmen, konstaterar Robert Putnam i sin nya bok. Sverige är på god väg in i samma onda spiral.
Harvardprofessorn och statsvetaren Robert Putman, internationellt känd för sin bästsäljare ”Bowling alone” som kom ut för drygt femton år sedan, har nu kommit ut med boken ”Our kids”.
Han har i sina tidigare verk forskat kring frågan om sammanhållningen i samhället med exempel från både Italien och hans hemland USA.
I sin nya bok konstaterar han efter omfattande forskning om barns levnadsvillkor att USA glider allt längre ifrån vad man kallat ”den amerikanska drömmen”, den som hävdade att varje amerikan, oavsett social bakgrund, kan nå de högsta sociala och ekonomiska målen i livet. Alla skulle ha mer eller mindre samma möjligheter.
I sin forskning tillsammans med ett helt team av kollegor tvingas han nu konstatera att USA glider allt mer isär och att det främst handlar om ökande klasskillnader. Klasskillnader är betydligt viktigare än om man är vit eller svart eller vilket kön man har. Denna slutsats kommer för oss svenskar inte som någon direkt överraskning och boken skulle vid en första anblick kanske kunna avfärdas med konstaterandet att detta bara handlar om USA med deras speciella problem och starka individualism. Vi har inte mycket att lära av detta.
Men det vore grovt fel. Boken är av största intresse för oss och detta av tre skäl. Den är mycket välskriven, lättläst och med många konkreta exempel. Individer har intervjuats och berättar om hur olika livschanserna ser ut idag.
För det andra för att skillnaderna mellan våra samhällen i dag inte är så olika som man kan föreställa sig. Vi har liknande trender mot segregation och en övertro på marknadens överhöghet. Med i flera avseenden likartade men likväl chockartade resultat.
För det tredje och för mig det viktigaste är hur man har tagit reda på fakta kring unga människors uppväxt. Som i sin tidigare bok om samhällstilliten och sammanhållningen utgår Putnam från sig själv, sin egen uppväxt i den lilla staden Port Clinton i Ohio. Född i början av 1940-talet i en enkel medelklassfamilj konstaterar han att det visst fanns klasskillnader, men att den sociala sammanhållningen var mycket starkare än i dag.
Ungen från den rika familjen hade inte behov att inför omgivningen visa sina tillgångar. Ibland kunde det till och med vara så att han eller hon ville dölja dem, mest för att inte avvika från kompisarna. Så ser det inte ut i dag.
Iakttagelserna från den egna hemstaden har inför denna bok vidgats till en lång rad av samhällen i USA. Hur har han kommit fram till sina slutsatser? Genom att sytematiskt gå igenom hur olika faser i ett barns uppväxt ser ut. Hur ser familjer ut idag och på den tiden, hur föds barn, vad erbjuds i form av förskola och skola? Vilka har möjlighet att studera vidare på universitet och högskola och, sist men inte minst, hur ser det samhälle ut som ska kunna erbjuda jobb och försörjning?
Han tvingas konstatera att skillnaderna mellan olika barns villkor har blivit betydligt större och att det är en ren klassfråga. Den amerikanska drömmen finns inte längre. Till sina iakttagelser om tillståndet lägger han ett antal policyförslag riktade till de politiskt valda. Allt för att i någon mån försöka återvinna den gamla drömmen. Barnbidrag och förskolor som en rättighet känner vi igen. Andra förslag kan också vi fundera på.
Varje dag här hemma rapporteras i media om ökad segregation. Vi läser också om hur den nya regeringen gör och planerar insatser, mest beskrivet i budgetkronor. När jag läser Putnams nya bok slås jag av en tanke. Vad vet vi om tillståndet i det stora hela för den nu uppväxande generationen?
Att få välja skola är angenämt för den enskilda familjen men slanten har också en annan sida. Om vi verkligen vill att våra ungar ska ges likvärdiga chanser så måste vi veta hur det ser ut. Kartläggningar om tillståndet i landet för människor är det länge sedan de gjordes.
Hur vore det om regeringen tillsätter en ordentlig utredning med uppgift att kartlägga men också att lägga förslag? Kunde en sådan utredning skapa ett klimat för att bryta dagens onda cirklar? Kanske till och med en bra bit inne i borgerliga led?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
