Ledare Barn behöver lära sig läsa vanliga böcker och skrivträna för hand med papper och penna. Konstigare än så är det faktiskt inte. Ändå hotas handskrivningen av utstötning i skolan.
Skrivträning med penna och papper blir allt mer sällsynt, enligt en artikelserie i tidningen Läraren.
Närmare en femtedel av lärarna säger att deras elever sällan eller aldrig tränar att skriva för hand. Många barn kan knappt hålla i en penna längre, eller ens skriva sitt namn.
Debatten om skolans digitala strategi är intensiv, inte bara bland lärare. Argument mot saknas inte.
För det tredje går det på tvärs emot hjärnforskningen
För det första är det en strategi utan goda exempel.
I framgångsrika skolländer, som Frankrike och Finland, avvaktar man med datorerna tills grundläggande färdigheter i läsning och skrivning tränats in.
Men Skolverket fortsätter heja på strategin som gör det obligatoriskt att införa digitala ”läromedel” redan i förskolan och Skolinspektionen ger anmärkningar till skolor som vill vänta.
För det andra hjälper digitaliseringen inte de svagaste barnen.
Biologiläraren Anna Jacquet skriver om flytten till Frankrike, där hennes 11-årige son med dyslexi fick börja skrivträna för hand, medan han i Sverige fått rådet att enbart jobba med datorn.
”Resultaten var häpnadsväckande. Ett och ett halvt år senare inte bara skriver han otroligt väl, hans läsförmåga har utvecklats enormt. [—] I skrivandet har han sakta kunnat bygga upp ett ordförråd han förut inte kunnat greppa eftersom orden inte funnits i hans eget sinne utan i datorn.”
Lågstadieläraren Maria Palmgren är övertygad: Barn lär sig bättre när de tränar skrivandets konst på egen hand, utan paddor och datorer. Även barn med diagnoser.
”Det är ett hantverk och tar tid, men barnen blir överlyckliga när de väl lärt sig”, säger hon i tidningen Ämnesläraren.
För det tredje går det på tvärs emot hjärnforskningen.
Hugo Lagercrantz, professor emeritus i barnmedicin, skriver i SVD (30 december) att strategin för förskola och skola inte verkar ”vara baserad på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund, särskilt hjärnforskning”.
Avskaffandet av papper, pennor och böcker i förskola och skola kan ”få oöverstigliga negativa konsekvenser” som blir svåra att reparera senare i livet.
Barbro Westlund, lektor i läs- och skrivutveckling framhåller att hjärnan lättare minns bokstäver om man övar på att skriva dem än om man bara lär sig att trycka på en tangent. Det är som med all annan träning.
”Det man gör med kroppen fastnar i knoppen”, som en lärare skriver i enkäten.
Professor Göran Lundborg, som skrivit en bok om handskriftens roll i det digitala samhället betonar att det är viktigare att skolan fokuserar på färdigheter i att skriva för hand.
”Kreativa händer är en grund för vår civilisation och vår kultur.”
Handskrivning är dessutom en mer långsam process än tangentskrivning vilket uppmuntrar oss att tänka och formulera oss på ”vårt eget sätt”, det utvecklar vår identitet. Att lära för fort blir oftast fel.
Men trots att läroplanen säger att ”undervisningen i förskola, skola och inom vuxenutbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” problematiseras digitalisering endast på några rader i Skolverkets omfångsrika förslag till digitaliseringsstrategi för kommande år.
De ansvariga ministrarna Lotta Edholm (L) och Mats Persson (L) har markerat att de inser problemen med ”massdigitaliseringen”.
Men utvecklingen är svår att hejda. Datorer och paddor i undervisningen har starka ekonomiska intressen i ryggen och dundrar fram med sina inspiratörer och säljare om inte politiken slår till bromsen.
Sverige är nu åter på väg att välja en egen väg som saknar stöd i forskning och beprövad erfarenhet. Skolverket måste komma ut ur fluffverkstaden istället för att bidra till att beröva barnen konsten att skriva. Blir nästa steg att avveckla konsten att läsa? Det finns ju ljudböcker.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
