Debatt Varför sitter den karismatiske kurdledaren och presidentkandidaten Selehattin Demirtaş i fängelse, frågade mig häromdagen en spansk journalist. Det var inte svårt svara på den frågan, skriver författaren och Turkietkännaren Kurdo Baksi.
Här är mina svar (och utrikesminister Margot Wallström får gärna lyssna):
- Därför att Demirtaş vill ha fred och att Turkiets drygt 30 miljoner kurder ska ha rätt till sitt språk, sin identitet och vara delaktiga i sin egen framtid.
- Han sitter i fängelse för att han vädjade om att president Erdoğans skoningslösa armé omedelbart skulle sluta jämna flera kurdiska städer med marken.
- Demirtaş sitter i fängelse för att han vädjade om att blodbadet på tusentals kurder sommaren och hösten 2015 skulle sluta. Han sitter i fängelse för att den turkiska militären med tanks och artilleri omringade en kvarts miljon kurder och lämnade dem utan mat och vatten i flera veckor.
- Demirtaş sitter i fängelse för att han bad om att anhöriga till de civila mordoffren, som fick ligga i dagar på gatorna, tilläts hämta och begrava sina kära.
- Demirtaş sitter i fängelse för att han kritiserade regimen för att den mördade 57-åriga elvabarnsmamman Tabyet Inans kropp fick ligga sju dagar på gatan i den kurdiska staden Silopi.
- Demirtaş sitter i fängelse för att han tror på jämställdhet och tycker att minoriteter som armenier, assyrier/syrianer och aleviter ska slippa förtryck. Demirtaş är frihetsberövad för att han tog tydligt avstånd från terrorrörelsen Daesh i motsats från Erdoğan.
Otroligt nog kan denne frihetsberövade Demirtaş avgöra Turkiets och Erdoğans framtid den 24 juni då president- och parlamentsvalet äger rum i landet.
Och just denne Demirtaş, parlamentsledamot och presidentkandidat, fråntogs sin åtalsimmunitet på Erdoğans order för nästan två år sedan och placerades i fängelse. Otroligt nog kan denne frihetsberövade Demirtaş avgöra Turkiets och Erdoğans framtid den 24 juni då president- och parlamentsvalet äger rum i landet.
Det går nämligen bra för honom och hans prokurdiska parti HDP trots att partiets elva parlamentsledamöter, fler än 60 kurdiska folkvalda borgmästare och 15 000 medlemmar sitter bakom galler – utan en juridisk grund. Och allt tyder på att HDP klarar av världens mest högsta valspärr på tio procent och Demirtaş, ofta kallad ”kurdernas Mandela”, kommer tillsammans med övriga Erdoğan-kritiska presidentkandidater få fler röster än Erdoğan.
Med tanke på att Erdoğan kontrollerar 90 procent av medierna och använder statens alla resurser för att få väljarstöd är det fantastiskt vad oppositionella i Turkiet är på väg att åstadkomma. Demirtaş får inte medverka i TV, han nekas träffa sina väljare eller anordna möten.
Via sina advokater och sociala medier deltar han i presidentvalet och miljontals människor kommer att rösta på honom. Hade han inte deltagit i presidentvalet hade Erdoğan mycket lätt kunnat bli president redan i den första valomgången.
Tack vare Demirtaş tyder det för första gången på att den ultranationalistiske, sunni-islamistiske, despotiske presidenten Erdoğan förlorar i presidentvalet och hans Rättvise- och Utvecklingspartiet (AKP) parlamentsvalet.
Jag hade önskat mig att vår utrikesminister Margot Wallström (S), som tog emot Demirtaş i Arvfurstens palats för nästan tre år sedan (se bilden), inte övergett honom utan manifesterat sitt stöd till en presidentkandidat som kidnappats på Erdoğans order. Sverige gav som bekant stöd när den ANC-ledaren Nelson Mandela satt i fängelse och han blev så småningom president!
Ett utmärkt förslag är att Wallström redan i morgon besöker kurdledaren Demirtaş i Edirne-fängelset, nära Istanbul. Ett sådant besök skulle övertyga mig, Demirtaş och alla demokratitörstande människor runt om i världen att Sverige står på de förtrycktas sida, inte på förtryckarnas sida.
Kurdo Baksi är författare och Turkiet-kännare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
