Krönika Vad menar vi när vi säger att den svenska arbetsmarknadsmodellen är hotad? Och vad har det med den franska bilindustrin att göra? German Bender söker svaren hos en bästsäljande historiker och i forskning om sociala myter.
De senaste dagarna har flera fackliga företrädare antytt att den svenska arbetsmarknadsmodellen är hotad. Varför ska jag återkomma till. Men vad innebär det att den är hotad? Och hur vet man att en arbetsmarknadsmodell överhuvudtaget existerar? Var hittar man ens modellen? Ska vi bläddra i lagboken? Stapla kollektivavtal? Göra en lista över fackförbund, arbetsgivarorganisationer och relevanta myndigheter?
Visst, allt det där behövs, men det räcker inte. Den svenska modellen bokstavligt talat är mer sagolik än så. För att hitta den kanske viktigaste delen av svaret måste ställa en annan fråga.
Existerar det franska bilföretaget Peugeot?
Nej, det här handlar inte om ännu en corona-konkurs. Frågan ställdes faktiskt redan 2011 av den bästsäljande historikern Yuval Noah Harari i hans genombrottsbok Sapiens: en kort historik över mänskligheten (i svensk översättning 2015). En märklig fråga, kan tyckas, alla vet ju att Peugeot existerar. Men spörsmålet handlar inte om huruvida Peugeot faktiskt finns som företag, utan om något djupare: vad betyder det att Peugeot »existerar«?
Peugeot är ju inte sina anställda, om de slutar upphör inte företaget att existera. Inte heller sina byggnader, bolaget skulle kunna fortsätta sin verksamhet även om det bytte kontor och byggde nya fabriker. Själva biltillverkningen som sådan är heller inte avgörande, man skulle kunna börja tillverka leksaker eller respiratorer och ändå kalla sig Peugeot.
Så vad är det egentligen vi pratar om när vi pratar om Peugeot?
Hararis svar är att vi pratar om en gemensam fantasi. Föreställningen om Peugeot är en så kallad »intersubjektiv myt«, en fiktiv berättelse som tillräckligt många tar på allvar för att den ska få kraft i verkligheten och påverka människors beteende. Kort och gott en saga. Som vi tror på.
Det vi menar när vi säger att Peugeot existerar, enligt Harari, är alltså att väldigt många människor är överens om att Peugeot existerar och har en mer eller mindre gemensam uppfattning om vad Peugeot är.
Den här sortens myter, narrativ, berättelser, eller om man så vill sagor är en grundförutsättning för moderna samhällen. De kan motivera tusentals, ibland miljontals människor att agera. Om tillräckligt många plötsligt skulle börja ifrågasätta huruvida Peugeot faktiskt existerar, skulle företaget förr eller senare upphöra att finnas. Det skulle förstås medföra att man även ifrågasatte de underliggande intersubjektiva myterna som Peugeots existens vilar på, till exempel anställningsavtal, affärskontrakt, patent och aktier.
Och precis samma sak gäller för andra fenomen, som pengar, lagar och nationer. Det gäller också myndigheter, politiska partier, fackförbund och även mer abstrakta samhällsinstitutioner.
Som den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Vilket för oss tillbaka till den inledande frågan: vad innebär det att modellen är hotad? Varningarna från fackliga företrädare har föranletts av den så kallade »Las-utredningen«, som ingår i januariavtalet och presenteras idag. Unionens ordförande Martin Linder säger på Facebook att detta »riskerar att vara början på slutet för den svenska arbetsmarknadsmodellen som vi känner den«. Kommunals ordförande Tobias Baudin tar till en sportmetafor och beskriver utredningen som »10-1 till arbetsgivarna«.
Den svenska modellen är hotad om tillräckligt många människor slutar tro på den.
Men, för att parafrasera frågan om Peugeot i Sapiens, vad menar vi när vi säger att den svenska arbetsmarknadsmodellen är hotad? Svaret borde enligt bokens författare Yuval Noah Harari vara att den svenska arbetsmarknadsmodellen är hotad om tillräckligt många människor slutar tro på den.
Exakt vad vi tror eller inte tror på finns det förstås skilda uppfattningar om. Och det är helt i sin ordning. Den svenska arbetsmarknadsmodellen är ju inte till sin helhet kungjord någonstans, den är inte lagfäst eller nedtecknad i något enskilt avtal, även om viktiga delar förstås är formellt institutionaliserade. Parterna har ofta delade meningar om detaljer, ibland till och med om vissa grundläggande mål och principer.
Man kan förstås räkna upp formella institutioner, regleringar och organisationer som utgör modellen. Men viktigast för modellens fortlevnad är att den är en intersubjektiv myt som vilar på den brett förankrade uppfattningen att intressemotsättningar kan överbryggas i en anda av samförstånd mellan oberoende parter.
Sagan om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Dess betydelse kan inte överskattas.
Men Las-utredningen är ett uttryck för att både politiker och arbetsgivare underskattar sagans kraft och riskerna med att folk slutar tro på den.
Även om det finns olika uppfattningar om exakt vad som utgör vår arbetsmarknadsmodell, får uppfattningarna nämligen inte vara alltför olika. Då riskerar modellen att ifrågasättas i grunden och dess existens äventyras oavsett vilka lagar och regler som finns på plats. Avsikter och attityder är alltså minst lika betydelsefulla som de institutionella elementen (lagar, regelverk, organisationer och myndigheter).
Även om alla institutioner är på plats kommer modellen inte att fungera såvida de berörda parterna inte tror på den eller inte vill agera enligt den. Om det händer börjar modellen glida från att vara en intersubjektiv myt – en gemensam berättelse – till att bli en subjektiv myt.
Och då är den illa ute.
En berättelse som enbart facken eller enbart arbetsgivarna tror på är betydligt mindre kraftfull än en som delas av bägge parter och deras medlemmar. Därför är det av största vikt att majoriteten av de berörda parterna tror på modellen, och därför är det allvarligt om någon av parterna börjar tvivla på eller rentav ifrågasätta berättelsen.
Därmed inte sagt att det inte kan vara nödvändigt eller befogat – när yttre eller inre omständigheter kräver det kan myten eller berättelsen behöva utvecklas. Men om det sker på ett sätt som hotar mytens själva intersubjektivitet, det faktum att tillräckligt många tror på den, då riskerar vi att kasta ut barnet med badvattnet. Då har vi ingen berättelse kvar, åtminstone ingen som tillräckligt många tror på.
Vår arbetsmarknadsmodell har varit en framgångssaga under många årtionden, den har bidragit till stadiga reallöneökningar, skyhög sysselsättning, god ekonomisk tillväxt och välstånd. Med tanke på den ovisshet som präglar arbetsmarknaden inte bara i dagsläget på grund av coronakrisen, utan också i ett längre perspektiv med skiften som automatisering och digitalisering, vore det oförsiktigt på gränsen till självskadebeteende att undergräva den just nu.
Intersubjektiva myter är nämligen märkliga och motsägelsefulla skapelser. De kan vara oerhört robusta under lång tid, men de bygger i grunden på något mycket skört och föränderligt: människors tro. Precis som förtroende tar de lång tid att bygga upp, men kan raseras mycket fort.
Och det som då går förlorat är ofta oerhört värdefullt för ett samhälle.
När viktiga samhällsaktörer, politiker eller andra, agerar på sätt som allvarligt urholkar tilltron till viktiga intersubjektiva myter bör de därför vara medvetna om att de leker de med elden. Och om den mödosamt frammejslade svenska arbetsmarknadsmodellen tar fyr vågar jag knappt tänka på vilka myter som kan resa sig ur askan.
German Bender är programchef på Arena Idé.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
