Biblioteken mitt i kulturkriget

Krönika Jag har svårt att tänka mig något bättre än att ge barn en stund fylld av glitter, sagor och förståelse för att människor får vara som de vill, men vi måste hjälpa och stötta de som står i frontlinjen för det här kulturkriget, skriver Veronica Palm. 

Överallt finns det en Birgitta, Kristina, Eva eller någon annan av alla andra anständiga kvinnor som håller ihop det här landet. De hämtar barnbarn på förskolan, upprätthåller fredagsfika på jobbet och är fundamentet i föreningslivet. De är vårt sociala kitt och kulturbärare. De finns i olika delar av samhället, men du träffar dem lättast i offentlig sektor och/eller kulturvärlden.

Några av dessa samhällets stöttepelare är seniora bibliotekarier. När de för fyrtio år sedan började sin utbildning i bibliotekskunskap kunde ingen av dem ana att de i dag skulle tvingas stå i frontlinjen av ett kulturkrig. Att deras uppdrag skulle innebära en hård konflikt kring frihet, öppenhet och människovärde.

Men med bara några år kvar till pension är det där de står.

På flera håll har bibliotek hotats, personal utsatts för mordhot

På många platser är biblioteket den enda öppna icke-kommersiella platsen som finns kvar. Då blir det en plats för trasiga, ibland sjuka människor att värma sig och låna toaletten. Det är inte ett biblioteks uppgift att vara värmestuga, men väl att vara mötesplats och att ha öppet för alla. Så självklart är även den som har ett struligt liv välkommen.

En generell oro i samhället kombinerat med få offentliga ytor gör att också stök flyttar in på biblioteken. Drogförsäljning, uppgörelser och hot mot besökare och personal förändrar vardagen på biblioteken. När den övriga välfärden drar sig tillbaka landar det på Birgitta, Kristina och Eva att upprätthålla människovärdet och anständigheten samtidigt som deras arbetsmiljö blir alltmer ansträngd.

Under hösten har sagostunden Dragqueen story hour turnerat på bibliotek i södra Sverige. Jag har svårt att tänka mig något bättre än att ge barn en stund fylld av glitter, sagor och förståelse för att människor får vara som de vill oavsett om de har snopp eller snippa.

Men inte alla vill barns bästa. På flera håll har bibliotek hotats, personal utsatts för mordhot och sverigedemokratiska politiker föreslår förbud mot just den här sagostunden. När Birgitta, Kristina och Eva gör sitt jobb och arrangerar roligare och viktigare sagostunder så hamnar de mitt i skottgluggen för de högerradikala och får uppleva det våldskapital de backar upp sina hot med.

I bibliotekslagen står att ”Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla”. Sverigedemokraterna och dess regering vill nu ändra på det genom att stänga ute människor som lever papperslösa. Men inte bara det. Partierna är också överens om att införa en anmälningsplikt som skulle göra alla offentliganställda skyldiga att rapportera till polisen när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd.

Stick i stäv med både bibliotekslagen och de yrkesetiska principer offentliganställda kulturarbetare förhåller sig till. Det offentliga rummet stängs och Birgitta, Kristina och Eva tvingas bli angivare. Människor som redan är hårt marginaliserade och inte sällan utnyttjade skräms än längre in i skuggorna.

Förändringen går fort nu. Kanske för att det bara finns ett parti som under lång tid har prioriterat kulturpolitiken. Nu vädrar de morgonluft. Sverigedemokraterna har en plan för att bygga en nationalistisk nationalstat. Kulturen är deras verktyg att förändra inte bara lagar utan också människors värderingar och förutsättningar för politik. Eller för att låna Mattias Karlssons (SD) favorituttryck ”Politiken ligger nedströms från kulturen”.

Nu ställs krav på oss andra. Vi som inte vill låta Sverige rasa ner i en brun sörja av auktoritärt nationalistiskt styre. Vi kan inte kräva att Birgitta, Kristina och Eva själva ska upprätthålla hela det öppna, demokratiska samhället. De behöver vår hjälp, politikens hjälp.