Billströms visumtvång får svåra konsekvenser

Migrationspolitikens Don Quijote avfärdar återigen romerna som grupp och ställer dem mot andra flyktingar.

Fredens och frihetens union, kända för att verka för fred på Balkan, har beslutat att utreda möjligheten om återinfört visumtvång för länderna på västra Balkan.

Anförda av migrationspolitikens egen Don Quijote, Tobias Billström, lyckades sex medlemstater få med de andra på tåget under migrationsministrarnas möte med EU-kommissionen i Luxemburg i torsdags.

Anledningen är att länder som Sverige, Tyskland och Frankrike sett en stor ökning av asylansökningar från framför allt romer från Serbien och Makedonien sedan visumtvånget avskaffades 2009.

Uppemot 20 procent av samtliga asylärenden till Sverige består enligt Migrationsverket av ansökningar från västra Balkan, försvinnande få får stanna.

Migrationsminister Billström hävdade innan mötet i Luxemburg fast att ett återinfört visumtvång kommer att “visa de här staterna som nu har stora mängder människor som kommer hit och lämnar in uppenbart ogrundade ansökningar om asyl, att vi inte accepterar det”.

För att ytterligare understryka att romer inte är några “riktiga” flyktingar slog Tobias Billström fast att deras “uppenbart ogrundade” ansökningar hindrar Migrationsverkets arbete med flyktingar från Syrien – några som till skillnad från romer från västra Balkan anses ha skäl nog att söka asyl.

Migrationsverket höll med.

Den minnesgode vet att det inte är första gången Billström anser att romer inte omfattas av samma regler som andra. Till exempel försvarade han sommaren 2010 polisens utvisningar av romer från Rumänien med att den fria rörligheten inom EU inte skapades för att resa runt och tigga.

Romernas situation på västra Balkan är välkänt miserabel. Förutom djupgående diskriminering och våldsamma förföljelser lever många i en materiell misär som i sig är livs- och hälsohotande.

Att en migrationsminister inte bara kollektivt dömer en grupps asylansökningar som “ogrundade” utan dessutom ställer olika grupper av utsatta människor mot varandra är skamligt. Att Migrationsverket håller med snarare än att be om mer pengar och möjligheter att sköta sitt uppdrag likaså.

Fungerande rättsstater måste, som ett minimikrav, kunna behandla varje asylansökan individuellt. Ett system där en minister bestämmer vem som har det “värst” på en skala av olika vidrigheter är ett steg mot en avhumaniserad avgrund.

Billströms EU-agerande får dessutom andra och potentiellt svåra konsekvenser. Att återinföra visumtvånget signalerar inte bara att EU har olika måttstockar för olika människor och länder. Sedan valet i somras styrs Serbien av forna Milošević-anhängare, som genom att borsta av sig den värsta nationalismen och lägga sig till med en, vad det tycks, tillfällig EU-vänlighet lyckades vinna valet. Inte långt efter valsegern förnekade presidenten Tomislav Nikolić folkmordet i Srebrenica.

För nationalistiska rörelser och partier på västra Balkan, liksom på många andra platser, utnyttjas EU-motståndet i populistiska syften. Hbtq-rättigheter, minoriteters och kvinnors rättigheter koppas samman med ett EU som utmålas som det nationella självbestämmandets fiende.

Det är ingen slump att Serbiens premiärminister Ivica Dačić kommenterade den inställda Pride-paraden i Belgrad tidigare i höst med att hänvisa till landets pågående EU-förhandlingar:

“Den typ av union som kräver gay pride-marscher som inträdesbiljett kan dra åt helvete.”

Retoriken är inte unik för Serbien, och att återinföra visumtvång för västra Balkan kommer, som Carl Bildt i ett anfall av klarsyn kommenterade Billströms planer, bara att underblåsa nationalistiska krafter i hela regionen.

Ett sådant beslut kommer att försvåra kampen för de progressiva krafter på Balkan som försöker ta sig an framtiden utan nationalistisk hatretorik och med samtliga medborgares rättigheter, oavsett kön, etnicitet och sexuell läggning, i första rummet.

Det kommer med all säkerhet inte att förbättra situationen för romerna heller.