Menar vi allvar med att biståndet ska leda till ett bättre liv för civilbefolkningen?

En förödande våldsspiral har nu inletts i Mellanöstern. De som främst drabbas är civila, män, kvinnor och barn. De enda som vinner på våldet och hatet är extremister på båda sidor. Det är viktigare än på länge att stödja civilbefolkningen och de krafter som verkar för dialog, både i Israel och i Palestina.

Därför är det uppseendeväckande att den svenska regeringen nu pausat biståndet till Palestina. Beslutet är kontraproduktivt och spelar extremister i händerna. Andra länder, liksom EU, går i motsatt riktning och inser biståndets centrala roll för civilbefolkningen, och för en fredlig och demokratisk utveckling.

Sverige stödjer exempelvis Palestinas oberoende kommission för mänskliga rättigheter

 

Den svenska debatten präglas istället av både okunnighet och rena fördomar. Dit hör påståendet att svenskt bistånd främjar terrorism, när sanningen är den motsatta. Dit hör också myten om att vårt bistånd går till den palestinska myndigheten. Det stämmer inte. Sveriges bistånd till Palestina går huvudsakligen via FN och till oberoende frivilligorganisationer som arbetar för demokrati, yttrandefrihet, kvinnors rättigheter. Ett av syftena med Hamas terror är att försvaga de krafterna. Det är Hamas, tillsammans med den israeliska extremhögern, som skulle jubla om biståndet till Palestina upphör.

Sverige stödjer exempelvis Palestinas oberoende kommission för mänskliga rättigheter, som bevakar övergrepp som begås av såväl Israel som av Hamas och den palestinska myndigheten. Tillsammans med EU finansierar Sida också ett FN-program till stöd för palestinska kvinnor och flickor.  Sverige har dessutom gett akut humanitärt stöd via FN till civila som drabbats av krigen i Gaza.

Vi har också ett omfattande fackligt bistånd till Palestina, via Palmecentret och Union to union, LOs, TCOs och Sacos gemensamma organisation för utvecklingssamarbete.

LO stödjer den palestinska fackföreningsrörelsen, PGFTU, med att utbilda fackligt förtroendevalda i organisering, kollektivavtalsförhandlingar och arbetsmiljöfrågor. Tillsammans med de fackliga centralorganisationerna i Tyskland och Israel, DGB och Histadrut, har LO också genomfört projekt för palestinska arbetare som arbetar i Israel.

Transportarbetareförbundet är engagerat i ett projekt för att stödja de palestinska transportfacken med medlemsrekrytering och utbildning i till exempel förhandlingsteknik.  Elektrikerförbundet har sedan 2015 ett projekt för palestinska elektriker, snickare, murare och andra från byggsektorn som arbetar på israeliskt territorium. Huvudfokus ligger på utbildning om arbetsmiljö och kollektivavtal.

LO-distriktet i Gotland samarbetar med en palestinsk kvinnoorganisation i östra Jerusalem för att stödja kvinnors egenförsörjning och öka deras kunskaper om vilka rättigheter de har på arbetsmarknaden. I projektet ingår också juridisk hjälp.

Den palestinska civilbefolkningen har länge varit i behov av omvärldens stöd för sin försörjning. Över två miljoner, nästan 40 procent, av palestinierna är enligt FN i behov av humanitärt bistånd. Gaza var redan innan de israeliska bombningarna på randen till social kollaps.

De som nu kräver att biståndet till Palestina ska upphöra bör svara på frågan vilka av de ovanstående projekten som bör upphöra. Vi tycker svaret är självklart. Om vi menar allvar med att svenskt bistånd ska bidra till både ett bättre liv för civilbefolkningen och till att motverka extremism bör biståndet till Palestina öka, inte minska.

Oscar Ernerot, chef för LO:s Internationella enhet