Under den pågående offentliga diskussionen i Sverige om de fyra nedläggningshotade svenska ambassaderna i Angola, Vietnam, Malaysia och Argentina, har vi upptäckt att det saknas viktiga kunskaper – både i hemmaopinionen och i den svenska regeringen – om den särskilda relationen mellan Sverige och Angola.
Det som från Angolas horisont skiljer Sverige från de flesta andra västländer är att vi gav solidariskt, politiskt, humanitärt och praktiskt stöd, när det behövdes som mest – i kampen mot det portugisiska koloniala systemet. På så sätt bidrog Sverige till att skapa ett nationellt självständigt Angola.
När den nya självständiga staten Angola under 1980-talet utsattes för aggressiva militära invasioner från det apartheidstyrda Sydafrika tvekade inte Sverige att ställa upp och ge sitt solidariska stöd för att bland annat bekosta utbildningsläger, organiserade av den sydafrikanska befrielserörelsen ANC och Namibias befrielserörelse SWAPO.
För Sverige har detta betytt att vi till vår heder fick stå på samma sida som aktiva allierade tillsammans med segrarna över ett av historiens värsta och mest förnedrande samhällssystem – den sydafrikanska apartheidregimen.
Den 22 februari 2002 dödades rebelledaren och den tidigare sydafrikanska rasistregimens nära allierade Jonas Savimbi i strid i östra Angola. Samma dag imploderade all militär verksamhet från Unitas sida. I stället inleddes en försoningsprocess, som kom att formaliseras i ett freds- och försoningsavtal den 4 april 2002, varvid Unita förvandlades till ett normalt politiskt parti inom ramen för ett flerpartisystem. Sedan dess har Angola fått möjlighet att koncentrera sig på den omfattande återuppbyggnaden av sitt land, som blivit förött av krigets draksådd, och bistå de fyra miljoner interna flyktingar som vill återvända till sina ursprungsprovinser.
Denna återuppbyggnad sjuder i dag över hela landet. Om man under sågverksboomen vid 1900-talets början i Sundsvallsområdet kunde säga:” Såg vid såg jag såg en såg”, skulle denna iakttagelse i Angola kunna översättas till ”Kran vid kran jag såg en kran”. Fastigheter, vägar, järnvägar, sjukhus, hotell, shoppingcenter och annan urban infrastruktur som vatten, avlopp, avfallshantering och energiproduktion – allt är under byggnation. Denna omfattande återuppbyggnad bekostas med Angolas egna medel, som främst kommer från Angolas oljeinkomster, med en produktion på cirka 2 miljoner barrels/dag (bopd).
Detta gör Angola till Afrikas andra oljeproducent efter Nigeria. Angolas reserver beräknas med nuvarande produktionstakt räcka åtminstone de närmaste 30 åren. Men Angola har inte bara oljeresurser. Enligt beräkningar uppskattas att 20 procent av Afrikas vattenresurser finns i Angola. I dag är vattenkraften enbart utbyggd till cirka 5 procent av sin potential. Därför planerar Angolas regering en omfattande utbyggnad av vattenkraft och transmission de närmaste. Investeringarna är i storleksordningen 20 miljarder US-dollar. Det är också känt att Angola har omfattande mineralresurser – inte bara diamanter. Angolas regering har därför beslutat att genomföra en systematisk prospektering av samtliga mineralresurser över hela landet.
Denna starka återuppbyggnad av landet går också i takt med regeringspartiet MPLA:s strävan att förstärka den demokratiska legitimiteten på alla nivåer i sitt parti, i statens institutioner och i det civila samhället. Nytt parlamentsval hålls under 2012.
Vid en större konferens i april i Stockholm för SEB:s kunder framhölls att 75 procent av all global tillväxt kommer att ske i vad som nu kallas ”emerging markets”. Inom detta begrepp ingår inte bara Kina utan även de fyra länderna Angola, Vietnam, Malaysia och Argentina. Länder där den svenska regeringen vill lägga ned Sveriges ambassader.
Mot detta står det svenska näringslivets intressen och Sveriges behov av att upprätthålla sin välfärd. Aktiv närvaro krävs på både kort och lång sikt av både företag och ambassader på dessa så kallade ”emerging markets”, där statliga institutioner ofta har det avgörande ordet vid stora projektupphandlingar.
Skälen som angavs för dessa ambassadnedläggningar var budgettekniska. Sedermera yttrade utrikesminister Carl Bildt att nedläggningarna var olyckliga och finansminister Anders Borg vädjade i en artikel i Svenska dagbladet den 31 januari till socialdemokratin att ändra sitt budgetbeslut. Detta är nu gjort. Den socialdemokratiska budgetmotionen föreslår säkrad budgetfinansiering av de fyra nedläggningshotade svenska ambassaderna i Angola, Vietnam, Malaysia och Argentina.
Som medborgare i en avancerad demokrati som Sverige utgår vi från att principerna för ”good governance” som predikas runt om i världen också gäller på hemmaplan i Sverige och att det är statsmannaskap som är ledande princip för regeringens beslutsfattande. För två år sedan visade regeringen prov på statsmannaskap, då man återtog sitt tidigare nedläggningsbeslut för ambassaden i Angola.
Vi ser därför fram emot ett nytt regeringsbeslut som gör oss stolta att vara svenskar.
Leif Biureborgh, rådgivare Sweco, Svend Thomsen, svensk honorärkonsul, Angola.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
