Bjästa: För familjens heder

Uppdrag Gransknings fall från den lilla orten Bjästa, med två våldtagna flickor som får bygden mot sig och en dömd pojke som får dess stöd, är obeskrivligt tragiskt. Hur en hel vuxenvärld sluter sig samman och bestämmer sig för att tro på pojkens familj, trots detaljerade erkännanden och fällande domar i både tingsrätt och hovrätt.

Hela historian andas en form av hedersförtryck i Sverige som inte går att blunda för. Alla delar finns där. Unga killar som ifrågasätter flickans historia utifrån de kläder hon skulle haft på sig några dagar efter våldtäkten. Vuxna som inte tror på att hon blev våldtagen eftersom hon sades vara kär i gärningsmannen och därför inte "bitit ifrån". En populär och social kille med en familj bakom sig som inte verkar bry sig om annat än att rentvå sitt namn.

Gång på gång i reportaget återkom de oförstående kommentarerna till att denna charmiga unga man skulle begå våldtäkt på en skoltoalett. Som att man kan se på någon om denne är benägen till våldtäkt eller inte. Som att det, oavsett var det sker, är begripligt varför män med makt så ofta måste demonstrera den, trots att de inte behöver.

Uppdrag Gransknings genomgång av fallet är bra och skakande. Men det vilar en naivitet över reportaget. Programledarens utgångspunkt verkar vara att det är internet som är och har skapat problemen. Maktaspekten tas inte upp. Den enda som gör ett försök är en av de våldtagna flickornas vän. Hon sammanfattar, så gott en femtonåring kan, hela situationen: "en kille är ju oftast mer värd än en tjej". Det är sorgligt.

I stället möts vi av en fritidsledare som säger att det är "synd om grabben". Som blir till symbol för hela den vuxenvärld som inte orkar sätta gränser, inte orkar stå för vad som är rätt och fel. Eller utmana våra föreställningar kring kön.

Vi möts av en präst, som låter förövaren komma på skolavslutning i kyrkan, trots att han belagts med besöksförbud. Låter honom dela ut blommor till alla tjejer "som en demonstration för hela människovärdet", som en "fin gest". Äcklet har inga gränser.

Vi möts av en familj som tror att rättssystemet handlar om påtryckningar och inte om rättssäkerhet. Som driver en "kampanj" för att få sonen fri, som sätter sin heder i bygden framför lagboken.

Och en skola som inte ville se, som vill hålla sig "neutral", både före och efter domarna. Hur man nu kan hålla sig neutral till brott, så grovt och så kränkande. Hur man som vuxen, med ansvar för andra människors barn, agerar så fegt, så undfallande. Dessa vuxna, skolledare, förtjänar inte att få förtroende från det allmännas sida, de har misskött sitt uppdrag å det grövsta.

"Ska det vara så här i Sverige?" Det undrar en av tonåringarna som tror att Oskar är oskyldig, vilket inte är konstigt med tanke på vuxenvärldens agerande. Och det kan man undra: ska det vara så här i Sverige?