En uppdaterad tryck- och yttrandefrihetslagstiftning är nödvändig nu när alla har en egen tryckpress i handen.
I lördags var det Kulturnatten i Stockholm. Det var en kall aprilkväll, men många var ute och rörde sig.
Riksdagsbiblioteket medverkar sedan några år i evenemanget. I år var bibliotekets tema Tryckfrihetsförordningen 250 år – redan 1766 stiftades lagen.
Den har genom årtiondena varit vår grundbult för yttrandefriheten och går tillbaka till ett initiativ från vår fyrståndsriksdag under Frihetstiden 1719 – 1772. Det var friheten från det kungliga enväldet under Karl Xll. Det var också då Sverige fick ett parlamentariskt system, som i dåtidens England. Där hette partierna Tories och Whigs; här hette de Hattar och Mössor. Mössorna ville bort från censur och fram med dokument som kunde visa hur illa Hattarna hade styrt landet, som vid den tiden även omfattade Finland.
Tryckfrihetsförordningen bär på stolta traditioner. Detaljer från 1766 som finns i kvar 1949 års tryckfrihetsförordning och sin nutida tvilling, yttrandefrihetsgrundlagen från 1991, som på reglerar friheten i radio och TV. Grundlagarna har tjänat oss väl. Men hur är det nu?
Ja, de fungerar. Men de reglerar just bara det som trycks och som är i etermediernas vågor.
Tekniken och våra medievanor har förändrats enormt sedan tillkomsten och förändringarna av lagarna. I dag är svenskar mellan nio och 79 år cirka två timmar på nätet och en och en halv timme framför tv:n per dag. Svenskarna spenderar lite mindre tid vid radion, men bara tjugo minuter med en tidning och något mindre med en bok.
Dagstidningarna backar mycket i upplagor och intäkter, och med dem redaktionerna. Var ska den tryckta tidningen sluta?
Då är det märkliga att för det som läggs ut på nätet gäller för det mesta inte våra gamla grundlagar. Då gäller i stället Europakonventionen för de mänskliga fri- och rättigheterna, regeringsformen av 1974 och brottsbalken. Oberoende av tekniken för yttrandet. Som det är i Finland och Norge, för övrigt.
Men det är i den digitala världen som utmaningarna för friheten och nätet finns i dag.
Där riktas det hat och hot mot tjejer och kvinnor,,mot journalister och redaktioner när de spårar missförhållanden.
Myndigheterna har dragit sig för att ge sig in i dessa handlingar och brott. En orsak är att våra regleringar är så invecklade och motsägelsefulla. Vilken grundlag är det som gäller för sociala medier och för arga kommentarer på hemsidor? Och vad är Lexbase för juridisk figur grundlagsmässigt sett?
Nu är det viktiga reformer på gång. En omfattande lagstiftning har föreslagits av lagmannen Gudrun Antemar i partipolitisk enighet – just mot hot och hat på nätet men också utanför tidningarna och radio/TV. Vår regering är inställd på att föreslå nödvändiga förändringar i lagstiftningen.
En uppdatering av grundlagarna blir allt viktigare med tiden. Den kära gamla Tryckfrihetsförordningen som var extremt modern 1766 kommer spela en hedervärd roll som Senior Advisor i det arbetet. Med en modernisering av språk och uppställning, kan det bli en stor sak på högstadiet och i gymnasiet, när var och en får lära sig att balansera mellan din och min frihet respektive integritet på nätet.
Yttrandefriheten är en fråga för var och en nu när vi alla är författare och har en liten tryckpress i handen – mobilen.
Björn von Sydow (S), riksdagsledamot
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
