söndagskrönikan Det går att ha valrörelser utan blockbildningar. Det som krävs är att partiledningarna intar en annan attityd och ett öppnare sinnelag för hur regeringar ska bildas när väljarna sagt sitt, skriver Anders Jonsson.
I en parlamentarisk demokrati med flera partier är det rimliga att partierna går till val på sin politik. Sedan avgörs regeringsfrågan av hur valresultatet ser ut. Det tror jag att de flesta håller med om.
Ändå är vi i Sverige inför varje riksdagsval inbegripna i något helt annat. Frågan om vem som kan regera med vem tar över valdebatten och partiledningarna avkrävs svar före valet. Om det inte står klart vilka lag som står emot varandra före valet kan väljarna tvingas köpa grisen i säcken heter det.
Följden blir att den politiska debatten blir en ganska tröstlös historia om vem som tar vem. Detta trots att de flesta nog i teorin håller med om att det bästa vore om politikerna fick ägna sig åt att förklara vad de anser i olika viktiga frågor. Det skulle onekligen ge ett bättre underlag för ett genomtänkt val av parti på valdagen.
Man kan förklara den svenska fixeringen vid blockpolitiken med den historiska motsättningen mellan höger och vänster och med Socialdemokraternas tidigare dominerande ställning. För att kunna bryta den socialdemokratiska hegemonin var det nödvändigt för de borgerliga partierna, eller ”icke-socialistiska” som Centern föredrog att definiera sig, att gå ihop som ett regeringsalternativ.
Idag är S-hegemonin bruten sedan länge
Men det var när Socialdemokraterna hade valresultat runt 40 procent. Idag är S-hegemonin bruten sedan länge och dessutom har andra värderingar än höger och vänster blivit väl så viktiga när medborgarna ska välja parti.
Ändå finns det en sjuka i svensk politik att det ska vara en massa block, som statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson sa i Ekots lördagsintervju förra helgen.
Detta trots att det normala i länder som liknar oss är att partierna går till val på sina program för att få många röster och få så stort inflytande som möjligt efter valet i regeringsförhandlingarna.
Det är så det går till i våra grannländer Danmark, Norge och Finland. Men också i exempelvis Nederländerna. Alla länder som utmärker sig för att ha ordning och reda i statsfinanserna och en tuff budgetdisciplin. Argumentet att det måste finnas klara regeringsalternativ före valet för att en regering ska kunna få igenom sin budget gäller inte där.
Det visar att det går att ha valrörelser utan blockbildningar. Det som krävs är att de svenska partiledningarna intar en annan attityd och ett öppnare sinnelag för hur regeringar ska bildas när väljarna sagt sitt.
Då skulle Liberalerna ha sluppit sin uppslitande strid om partiet ska öppna för att ansluta sig till den högerkonservativa falangen bestående av M, KD och SD. Statsminister Stefan Löfven skulle heller inte behöva svara på frågor om det tidigare VPK:s demokratiska sinnelag.
Jag är precis som Stefan Löfven född 1957. Jag har ägnat större delen av mitt liv åt att bevaka och analysera svensk inrikespolitik. Jag förstår precis vad Löfven menade när han i DN svarade på frågan om att S under många år lutade sig mot VPK när partiet hade nära relationer till kommunistiska regimer.
Stefan Löfven svarade:
Det handlar om vad man står för här i riksdagen, inte bara om vilka kontakter man har.
Jag har aldrig uppfattat att VPK inte stod upp för demokratin.
Precis så var det, möjligen skulle Löfven ha lagt till i Sverige efter demokratin. Det var ingen hemlighet att dåvarande VPK hade goda relationer till kommunistiska regimer. Partiledaren Lars Werner stod på särskilt god fot med Östtyskland och DDR:s ambassadör i Stockholm. Jag har exempelvis blivit serverad östtysk starköl hemma hos Werner. En gåva från ambassadören.
Men VPK och Lars Werner såg aldrig DDR som en förebild för Sverige på det sätt som man idag kan höra representanter för Sverigedemokraterna säga om Polen eller Ungern. VPK hade inga ambitioner att styra Public Service eller att politisera rättsväsendet.
Stefan Löfven ursäktade sig senare med att det var en dålig formulering om VPK. Det hade han inte behövt göra om vi sluppit det uppskruvade tonläge som följer med den svenska fixeringen vid block i politiken.
Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
