Det var efterfest efter en sen valvaka i Oslo och det hade gått bra för Arbeiderpartiet. En vän förklarade hur kungsörnen har använts som en metafor för socialdemokratin inom norsk statsvetenskap: ”Nå flyr ørnene atter over det politiske landskapet og de andre dyrene [djuren, läs: partierna] må forholde seg til oss”, sa vännen. Den kungsörn som hade återuppstått illustrerades med utsträckta armar, en segeröl i varje hand.
Socialdemokratiska kommunalråd verkar, troligen omedvetna om den norska liknelsen, återigen resonera på samma sätt. Tiden när den stolta S-örnen satt vingklippt i en blockpolitisk bur med en grönmes och en rödhake är förbi. Enligt Aftonbladet vill 87 procent av kommunalråden att Stefan Löfven går till val utan samarbetspartner.
Enligt samma kvällstidning är det i stället M som ska ”charma sig till samarbete med MP”. Och under ett seminarium i Visby förklarade propagandaminister Schlingmann och partisekreterare Kent Persson att M ska gå från det ”nya” via det ”enda” till det ”’moderna” arbetarpartiet. Kanske ska prefixet passa de framtidsinriktade miljöpartisterna. Regeringsfrågan inför 2014 betonades hårt under seminariet och oppositionen glider isär, menade partisekreterare Persson.
Allt detta visste Åsa Romson när hon äntrade Almedalens scen i går kväll. I slutet av talet, som mest liknade en föreläsning, kritiserades också den blockpolitik som Romson anser fördummar och förenklar allt i rött och blått. Viktiga framtidsreformer diskuteras inte utan tystas ned för att hålla ihop blocket. Det är ett av regeringens problem, menade Romson.
Om den politiska nedfrysningen i två block börjar tina vore det sannolikt bra för såväl den svenska demokratin som för den rödgröna oppositionen med kungsörnen i spetsen. Men rent realpolitiskt lär det inte ske helt och fullt innan riksdagsvalet 2014. Oppositionen har också ett övertygande överläge i opinionen. I stället för fritt önsketänkande där alla sju demokratiska partier kan leka med varandra bör realistiska strategier för att uppnå ett regeringsskifte diskuteras.
Tidigare under dagen hölls ett seminarium på högskolan i Visby med färska siffror från YouGov. Det berättades att 70 procent av MP-väljarna vill se en regering med MP och S. Dessa väljare blev nog inte så imponerade av att Romson i sitt tal jämförde partival med en konsument som behöver välja mellan tio sorters tandkräm.
Visst, det finns ingen anledning att börja bygga en ny koalition drygt två år innan nästa val, eller bestämma om V ska vara med eller ej. Men det finns en viktig värdegemenskap mellan S och MP som väljarna verkar vilja se mer av. Vänskapsbanden mellan partierna är många efter den rödgröna valrörelsen 2010.
Nu kan inspiration kan hämtas från Tyskland. Där har SPD och Die Grünen lagt det formella bygget (”politics”) åt sidan. I stället har en gemensam tankesmedja startats för att bedriva idépolitik och formulera gemensamma förslag (”policy”).
I Visbykvällen framstod den tanken som en bättre idé än Romsons avslutande mening. ”Ni vet vilken väg jag och Miljöpartiet väljer”. Det var just det som helt plötsligt kändes lite oklart.
Fotnot: Du kan läsa Dagens Arenas snabbanalys av Åsa Romsons tal här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
