Partiledardebatten avslöjade att de tre borgerliga småpartierna inte ens har börjat en nödvändig, svår omställning.
När statsminister Stefan Löfven i riksdagens partiledardebatt tog upp tre frågor som regeringen är överens med Centerpartiet om – landsbygdspolitiken, de små högskolorna, och arbetsgivarnas sjuklöneansvar – vad var centerledarens svar? Jo, Annie Lööf rabblade upp ett antal frågor där man har helt olika uppfattningar.
Gång på gång upprepade oppositionen i debatten lögnen om att regeringen brutit överenskommelsen i friskolekommittén, trots att enigheten inte omfattade det som nu tillkommit. Och trots att det skett en tydlig förskjutning i opinionen mot vinster i välfärden, kunde man inte av Jan Björklunds, Annie Lööfs och Göran Hägglunds inlägg i går ens ana att dessa ”frihetsreformer” gått snett. Det var som om valrörelsen inte tagit slut.
Partiledardebatten avslöjade att de tre borgerliga småpartierna inte ens har börjat en nödvändig, svår omställning. Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna verkar fortfarande inte inse att Sverige står inför en helt ny parlamentarisk situation.
Vill Björklund, Lööf och Hägglund att Jimmy Åkesson ska triumfera när den nya regeringens budget tas senare i höst? Redan i debatten i går var SD-ledaren förskräckande kaxig. Han vet att han har allt att vinna på att driva fram ett nyval. Men vilket av de tre borgerliga småpartierna kommer att förlora flest röster vid ett sådant scenario?
När Stefan Löfven och Åsa Romson i går efterlyste av de andra partiledarna sakområden att samarbeta kring, så handlar det inte om att Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna inte ska vara oppositionspartier. Det ska de självfallet vara. Men som statsvetaren Alf Ross säger i sin klassiska bok ”Varför demokrati” kan bara den kompromissa som har en tydlig egen åsikt.
För att ett samhälle ska hålla samman, måste det kristalliseras ut en ”gemensam mening”, skrev socialdemokraten Richard Lindström på 30-talet. Denna gemensamma mening skapas genom ett invecklat balanssystem av överenskommelser, avslipningar och medgivanden, menade han.
Då är det billigt att som Jan Björklund i debatten i går triumferande dra alla de punkter som Miljöpartiet inte fått genom i regeringsförhandlingarna. Alla, också Björklund, kommer nämligen att få göra både stora och små eftergifter de kommande åren för att få demokratin att fungera.
Det som nu skett i svensk politik innebär att riksdagen och utskotten får en större roll än tidigare för hur de slutliga besluten blir. Det har ju varit blockpolitikens förbannelse att riksdagen varit vad moderaten Anne-Marie Pålsson kallat ett ”knapptryckarkompani”. Blir det klokt och självständigt folk som hamnar i ledningen för utskotten kan det nog ske öppningar för ett samarbete.
Men då måste den förlegade blockpolitiska teatern som oppositionens partiledare spelade i går få ett slut.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
