Det ska löna sig att arbeta. Men efter ett långt och hårt arbetsliv får kvinnor med låg utbildning en fattig ålderdom och kortare livslängd. Denna orättvisa förstärker Pensionsgruppen med förslaget om höjd pensionsålder.

I SVT Aktuellt berättar 71-åriga Laila Sachs om en mager pension efter ett arbetsliv från 16 års ålder, i butik, på kontor och som dagbarnvårdare: »Att hela tiden fundera på om man har råd med det eller det – det blir ju liksom en press på en. Det är klart att det tar på kroppen.«

Vi anses ha ett modernt och uthålligt pensionssystem. Men det är inte uthålligt i trygghet, utan ställer orealistiska krav på arbetsinsatserna och ger sämre och sämre pension.

Det är Laila och hennes medsystrar, för det är främst lågavlönade kvinnor det handlar om, exempel på.

När dagens pensionsregler gjordes om i slutet av 1990-talet innebar det för kvinnor en mycket längre livsarbetstid för att få vettiga pensionsrättigheter. Och när oväntade chocker, som finanskrisen, gröpte ur pensionskapitalet genom minskad avkastning blev resultatet istället en lägre pension.

Till detta kommer avtalspensionerna som kraftigt gynnar män framför kvinnor och tjänstemän framför arbetare.

Kvinnor får betydligt lägre tjänstepension genom att deras årsarbetstid tvingas ner, eller för att de inte orkar eller kan jobba heltid tills de fyllt 67.

De finns på en arbetsmarknad med deltider och hyvlade arbetstider där arbetsgivaren kräver att de ska vara ständigt standby. Arbetarkvinnor riskerar bli fattigpensionärer.

Så dagens system skapar stor ojämlikhet redan som det är.

Nu flaggar socialminister Annika Strandhäll och Pensionsgruppen (regeringen plus borgerliga partier) för att lägga fram ett förslag om höjd pensionsålder nästa år. Start för pensionsuttag kan höjas med två år till 63 och lagen om anställningsskydd ska gälla till 69 år i stället för nuvarande 67.

Höjd pensionsålder slår hårdast mot grupper med låg inkomst och dålig hälsa. Varav en överväldigande del är kvinnor.

Förslaget kan verka rimligt om man ser förväntad livslängd som ett genomsnitt.

Men talet om att »vi ju lever allt längre« gäller inte alla. Hälsa är ingen jämlik tillgång. Det går inte att bortse från klass och kön.

Höjd pensionsålder slår hårdast mot grupper med låg inkomst och dålig hälsa. Varav en överväldigande del är kvinnor. Skillnaden i livslängd till följd av klass och kön har ökat, och påverkar pensionen. Det skulle ge kvinnor som Laila ännu mindre att leva på, och ännu kortare tid att leva som pensionär.

Statistiken talar sitt tydliga språk:

  • Medan män med höga inkomster ökat sin livslängd med sex år, har gruppen fattiga kvinnors förväntade livslängd knappt ökat alls på trettio år, visar en forskningsrapport från Stockholms universitet.
  • Medan kvinnor med eftergymnasial utbildning ökat sin återstående medellivslängd, har den stått stilla sedan sekelskiftet för kvinnor med kortare utbildning, visar statistik från Folkhälsoinstitutet.
  • Kvinnor slutar dessutom jobba tidigare på grund av sjukdom oftare än män. Dubbelt så många män arbetar efter 65, visar en sammanställning i DN.

Hälsa, livslängd och inkomst hänger samman:

Den dubbla orättvisan är dessutom att den som dör tidigare inte bara får färre år med pension, pengarna ärvs via systemet av den friskare gruppen.

Kritiken mot förslaget har också varit hård från tunga fackliga organisationer som Kommunal och Unionen. Kommunals ordförande Tobias Baudin ser förslaget som ett rent hån mot medlemmarna.

I Kommunalarbetaren sätter undersköterskan Sandra Molin ord på sin oro:

» Har jag tur och orkar jobba tills jag är 67 kommer jag att få ungefär 7 000-8 000 kronor att leva på om jag fortsätter jobba låg procent nattetid. /–/ Jag vill jobba mer eftersom jag redan oroar mig för pensionen. Men kommer min kropp att hålla?«

Självfallet är system till för att vara uthålliga. Men inte för sin egen skull, utan för att människors trygghet ska vara uthållig.

Med dagens arbetsmarknad är det omöjligt att kräva att pensionsåldern ska höjas, utan att göra andra förändringar.

Olika pensionsålder för rika och fattiga skulle kunna ge lika många år med pension.

Kan man överhuvudtaget ha en gemensam pensionsålder samtidigt som skillnaderna i livslängd ökar?

Eller borde vi ha olika pensionsålder för rika och fattiga?

Det tycker professor Markus Jäntti vid Stockholms universitet, en av författarna bakom den forskningsrapport som visar att den ökning av livslängd som skett i Sverige har fördelats väldigt olika.

Pension är uppskjuten lön och det är rimligt att folk får åtnjuta sin lagstadgade pension ungefär lika länge efter det att de har pensionerat sig. Eftersom den perioden är mycket kortare för de med lägre inkomster kan man överväga att höja pensionsåldern för de med högre inkomster, menar Jäntti, som torrt konstaterar: »Man kan inte njuta av något alls om man inte lever. Det är den mest basala nyttighet vi har»

Han har en poäng som Pensionsgruppen borde ta till sig.

Pensionsgruppens ordförande Annika Strandhäll (S) kan inte blunda för att höjd allmän pensionsålder utifrån argumentet förväntad livslängd slår orättvist och olika.

Och värst drabbas den grupp som borde värnas mest.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena