Konflikten i Syrien går in på sitt tredje år och minst 140 000 människoliv har gått till spillo. Det internationella samfundet har inte tagit sitt ansvar, skriver Bodil Ceballos (MP), utrikespolitisk talesperson.
I skuggan av händelserna i Ukraina svälter den syriska regimen ut sin egen befolkning i ett belägrat Yarmouk. I skuggan av händelserna i Ukraina glömmer vi bort att barn, kvinnor och män dagligen dör i det grymmaste av krig som just nu utspelar sig i världen. Från nyhetssändningarna försvann plötsligt de i princip dagliga inslagen om Syrien för att ersättas av händelserna i Ukraina – nog så viktiga – men vi borde klara två kriser i taget, eller fler när så behövs.
Men det är inte första gången Syrien hamnat i skymundan. Då de fredliga protesterna började den 15 mars 2011 fanns annat på våra näthinnor. Då var det Libyen som dominerade. Men vad hade hänt om vi i stället för att hoppas på att läget skulle stabilisera sig självt i Syrien i det läget gett den syriska oppositionen politiskt stöd och främjat en förhandlad lösning på konflikten? Om det hade skett i stället för att hoppas att regimen skulle lämna in handduken frivilligt?
Och vad hade hänt om vi i mars 2012 hade lyssnat in de olika folkgruppernas tankar om det som pågick och därmed kunnat bidra till en enad opposition i stället för den splittrade bild som blev resultatet? Ett resultat som till viss del uppstod på grund av omvärldens ovilja att se vad som pågick i landet och hur många olika utgångspunkter som fanns?
Det är det förstås omöjligt att svara på. Det vi vet i dag är att minst 140 000 människor har dött, att omkring 6,75 miljoner människor befinner sig på flykt (internt och externt) och att utvecklingen lett till ett allas krig mot alla. Det handlar inte längre om oppositionen mot regimen. Det finns ingen enad opposition och det handlar inte om ett krig som någon av alla olika parter kan vinna militärt.
Det handlar inte heller bara om ett handlingsförlamat FN som på grund av vetorätten i säkerhetsrådet inte kan agera. Det handlar också om enskilda EU-länders handel med Syrien. Det handlar om gas och olja, rysk vapenexport och ett spel om makten i regionen med många inblandade länder. Något som rör sig helt över huvudet på invånarna i Syrien – som är de som drabbas.
För dem handlar det för de allra flesta om att överleva dagen – antingen i Syrien eller i ett överfullt flyktingläger i närområdet. För dem handlar det om att kunna ge sina barn en framtid, skola, hälsovård, mat för dagen. Långt från storpolitiken, olje- och gasleveranser och maktspel. För dem är det en katastrof att FN inte har muskler att agera för att sätta stopp för dödandet. För världen är det en katastrof att enskilda länder har vetorätt i Säkerhetsrådet.
I dag på treårsdagen av den syriska revolutionens inledning går mina tankar till alla dem vars liv helt oförskyllt slagits i spillror.
Bodil Ceballos (MP), utrikespolitisk talesperson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
