Stort flyktingmottagande innebär risk för att segregation och långvarig arbetslöshet cementeras i de “utanförskapsområden” som fram tills nu tagit det allra största ansvaret, skriver kommunstyrelsens ordförande i Södertälje.
I fredags träffades en unik överenskommelse mellan sex riksdagspartier. Sverige står mitt uppe i ett stort och ökande flyktingmottagande och partierna som värnar asylrätten valde att blocköverskridande sätta sig vid förhandlingsbordet.
Ingenting kunde vara mer välkommet.
Det viktigaste av allt i sammanhanget är att det överhuvudtaget blev en så pass bred överenskommelse. Sverige behöver stabilitet. Sverige behöver också det tydliga avståndstagandet från de mörka krafterna vilka på värsta möjliga sätt visar sig öppet i vårt land.
Det finns länder i vår närhet där högerextrema och främlingsfientliga partiers åsikter normaliserats på grund av att andra partier lockats in i samma exkluderande retorik där olika grupper i samhället ställs mot varandra.
Sverige väljer nu en annan väg och det är av extremt stor betydelse för vilken riktning den nationella politiken och den offentliga debatten tar.
Alla partier har, som brukligt i svåra förhandlingar, både fått ge och ta och jag antar att alla har gått lagom missnöjda därifrån. Det avgörande beslutet att alla kommuner ska anvisas flyktingar har kostat svåra avsteg från hjärtefrågor för de partier som liksom jag tycker att en sådan lag är det viktigaste inslaget.
Snart kommer det att visa sig om somliga kommuner köper platser i andra kommuner för flyktingar de ska ansvara för. Det sker i dag i stor omfattning när det gäller ensamkommande flyktingbarn vilket är möjligt på grund av att privata boenden växer fram godtyckligt och inte i första hand på platser där det är mest lämpligt.
Det är i anständighetens namn viktigt att ansvaret för flyktingmottagande är ett samhällsansvar för riktiga människor och inte ett namn på ett papper. Det är plågsamt att höra några kommuner som knappt tagit emot några flyktingar eller asylsökande säga att de kommer att få svårt med större åtaganden.
Om de trots sin inställning värnar asylrätten är deras budskap alltså NIMBY – not in my back yard.
Införande av tillfälliga uppehållstillstånd, TUT, är den andra stora delen i överenskommelsen och mycket kontroversiellt. TUT kan verka förlamande och i stort sett omöjliggöra etablering.
Många barn har lidit av föräldrarnas frustration och vuxit upp i otrygghet på grund av den osäkerhet som TUT skapat. Att barnfamiljer undantas från regeln med TUT har dock gjort det möjligt även för den benhårdaste motståndaren att motvilligt gå med på förslaget.
Att sex partier blocköverskridande kommit fram till en överenskommelse i migrationsfrågor är stort. Vart och ett av partierna ska ha heder av att kunna lägga stridsyxorna åt sidan för en avgörande fråga om Sveriges framtid.
Jag hoppas och tror att det är början på en tid av samförstånd. Det behöver vi. Signalvärdet till övriga Europa är att vi i Sverige kavlar upp ärmarna och hjälps åt, att det kommer att vara svårt men gå bra. Att vi är beredda att kompromissa brett för att skapa stabilitet och värna asylrätten kommer att visa sig vara viktigt.
I min värld är det viktigare än signalvärdet i överenskommelsens innehåll som enligt vissa riktar sig till presumtiva asylsökande.
Nästa omgång vid förhandlingsbordet behöver handla om så kallade utanförskapsområden. Under tider med stort flyktingmottagande är risken stor att segregation och långvarig arbetslöshet ökar och cementeras i Sveriges fattigaste bostadsområden som fram tills nu burit det allra största ansvaret för svensk flyktingmottagning.
Boel Godner (S), kommunstyrelsens ordförande i Södertälje
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
