Att ordna ett offentligt spektakel i form av en bokbränning är en mycket aggressiv akt där det symboliska våldet förenas med en fysisk våldshandling, skriver professor Dan Karlholm.
I den långa diskussion som nu pågår på många håll finner jag ingenstans en problematisering av den yttrandefrihet som skyddar handlingen att offentligt destruera böcker. Samtalet kring hur vi ska tolka det som sker i efterspelet till den senaste så kallade koranbränningen i Stockholm handlar dels om pragmatik (strategiska övervägningar kring vår Natokandidatur), dels om juridik (vad som är tillåtet att göra). Att det inte heller var fråga om hets mot folkgrupp bekräftades alldeles nyss.
Stödet för Koranbränningen sägs grundas på vår egen grundlag samt Europakonventionen, där yttrandefrihet eller freedom of expression (uttrycksfrihet) tryggas, det vill säga åsiktsfrihet och ”frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser”.
I grundlagen om yttrandefrihet fästs också vikt vid att säkra konstnärlig frihet
Svenska Yttrandefrihetsgrundlagen anger vidare många olika slags medier genom vilka yttrandefriheten äger tillämpning: olika program, sändningar och databaser. Pliktleverans inte minst! Ingenstans likställs dock yttranderätt – att säga och att framföra något – med rätten att förinta detta slags materialiserade yttranden i form av böcker. Man behöver inte vara fackfilosof eller filolog för att veta skillnaden mellan att säga och att göra. (Akademiker kan förvisso utgjuta sig om performativa talakter som är just yttranden som också blir handlingar, men detta kan ses som ett undantag.) Säga må vara en handling, men göra är inget yttrande. Ergo: yttrandefrihet är inte lika med handlingsfrihet.
I grundlagen om yttrandefrihet fästs också vikt vid att säkra konstnärlig frihet. Den beryktade Erdoğandockan exemplifierar ett konstnärligt uttryck, som dock utan tillstånd hamnar på fel sida lagen, i likhet med mycket annan gatukonst och graffiti, varav åtskilligt trots allt i praktiken tolereras av samhället och får vara kvar. Inte ens om den för demonstrationen tillverkade dockan skulle eldas upp är detta ett stort problem. Först om dockan var ett konstverk utfört av någon annan men utsatt för eldbegängelse har vi ett problem i paritet med bokbränningen utanför Turkiets ambassad.
För somliga låter koranbränning, som jag hellre benämner fall av offentlig bokdestruktion (för att inte fokus ska läggas på bokens grad av helighet) inte problematisk alls. Det är ju bara en kopia som går upp i rök och ingen människa skadas direkt. Om jag slänger en pocket på kaminen i sportstugan i brist på ved har heller inget allvarligt inträffat. När förlagen makulerar osäljbara böcker är detta förvisso något sorgligt för alla inblandade men inget att skriva i tidningen om.
Att däremot anordna ett offentligt spektakel i form av en bokbränning (med sina historiska referenser) är en mycket aggressiv akt där det symboliska våldet förenas med en fysisk våldshandling. Denna handling är dock inte utförd i affekt, som ett potentiellt förlåtligt crime passionel utan kallt kalkylerad och utan all originalitet (eller verkshöjd) därför att mannen med tändaren vet att andra såras djupt. Det är också utan courage och allt personligt risktagande då man har en stor del av poliskåren och nästan hela riksdagen bakom sig. Hur kan denna destruktion av – vadå? – jo av yttrandefriheten som kommit till uttryck i den tryckta boken försvaras? Jag menar att destruktionen av böcker (analogt med de kulturprodukter vi kallar fysiska konstverk) borde vara otillåten.
Våra enormt viktiga rättigheter att tänka (det vill säga både åsikts- och religionsfrihet), yttra, uttrycka och demonstrera kan inte rimligen inkludera rätten att oåterkalleligen förstöra någon annans lagskyddade yttrande (oavsett om upphovsrätten löpt ut, som för Gud, eller inte). Svenska Akademien kan här åberopas som stöd, även om ordbokens auktoritet nyligen ifrågasatts. Ett yttrande är, enligt SAOB, ” lagstadgad rätt att framföra åsikter offentligt”. Jag vet vad en snippa är och jag vet vad skillnaden på att framföra åsikter och att bränna böcker är.
Dan Karlholm, professor i konstvetenskap, Södertörns högskola
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
