Det är egentligen ingen skillnad på argumenten från Borås, Teheran eller högerextrema kretsar.
”I Borås upplever du konst i världsklass, utan höga trösklar”, skriver Borås kommun på sin hemsida.
Konsten är viktig, förstår man av texterna. Särskilt skulpturerna i den offentliga miljön. De är man extra stolt över.
Bara de inte gör någon upprörd, får man nu anta.
För i grunden är det ju just det argumentet kommunens kulturchef Ida Burén använder när hon motiverar varför en del av den iranska konstnären Sadaf Ahmadis uställning ”Concrete” stoppas från att visas.
– Det finns en sprängkraft i det här verket. Det finns en risk för att det kan vara en trigger för provocerande eller polariserande krafter, säger Ida Burén till Dagens Nyheter.
Detta enligt kommunen alltför provocerande verk består av ett antal skulpturer av kvinnoansikten i betong som hänger från taket.
Sadaf Ahmadi menar att det är en protest mot att regimen i Iran dödat kvinnor som visat sitt hår.
Enligt Ahmadi har kommunen motiverat sitt beslut med att verket kan uppfattas som kränkande mot muslimer. Exakt samma argument som regimen i Iran genom åren använt för att stoppa hennes och andra konstnärliga verk.
Det är förstås en helt korrekt iakttagelse.
I den svenska debatten har vi ofta en snedvriden bild av hur totalitära system resonerar när de förtrycker det fria ordet. De säger inte: ”Vi är väldigt onda och därför stoppar vi dig från att visa den här utställningen eller ge ut den här boken eller skriva den här artikeln.”
Tvärtom använder de exakt samma typ av argument som Borås kommun.
De ”värnar säkerheten”. De vill ”undvika kränkningar av religionen”. De ser till ”det allmänna moraliska medvetandet”.
Om de bara rakt av skulle stoppa saker utan att i alla fall för sig själva hitta goda skäl till detta skulle inte ens mullorna i Iran kunna se sig själva i spegeln.
I en mening liknar Borås kommuns argument även alla de Sverigedemokrater och högerpopulister som på senare år försökt stoppa allt från ”snippkonst” till drag queens som läser sagor för barn på biblioteken. Det säger ju också att det är ”stötande” i det offentliga rummet. Att det går emot vad som uppfattas som god smak. Eller är ”skadligt för barnen”.
När de i själva verket bara är rädda för sånt som bryter normen.
Beslutet i Borås måste förstås ses mot bakgrund av Koranbränningarna. Men det var ju exakt här vi inte skulle hamna.
Jag har själv gått på linjen att det borde vara möjligt att vid specifika tillfällen säga nej till Koranbränningar. För att det i dessa lägen är uppenbar hets mot folkgrupp. Men ett generellt förbud vore oerhört skadligt för yttrandefriheten.
Det skulle, och jag har använt exakt det exemplet, kunna leda till att iranska kvinnor inte kan protestera på det sätt de själva väljer mot regimen i Iran.
Då går vi den iranska regimens ärenden.
Som Borås kommun nu valt att göra.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
