Som vanligt när Anders Borg presenterar en budget är det i vårpropositonen snålt med satsningar. Allt annat hade varit överraskande. Som vanligt är kritiken given: Varför sparar karln i en lågkonjunktur?
Anders Borgs signum är att måla upp mörka moln på den internationella himlen. Sverige gör bäst i att kura ihop sig och vänta på solsken. Som många har påpekat liknar detta mer ideologi än ekonomisk pragmatism. I Arena nr 2/2012 visades hur Anders Borg redan i krisen 2009 bromsade i uppförsbacke, något han i dag försöker skyla över.
Men orosmolnen är inte längre bara internationella. Den svenska arbetslösheten för unga och invandrade är skyhög, allt fler står allt längre från arbetsmarknaden, bostadsbristen hotar tillväxten, a-kassan är ett skämt och allt fler klarar inte av den svenska gymnasieskola där resultaten fortsätter sjunka.
Men Borg vore väl inte Borg om han inte höll igen. Detta samtidigt som Arbetsförmedlingen skickar tillbaka 18 miljarder i outnyttjade medel till regeringen.
Alliansens småpartier tvingar honom också allt längre från de lösningar som nationalekonomin åtminstone i teorin betraktar som effektiva. I stället för jobbskatteavdrag tvingades han först till Rut-avdrag, sedan till sänkta arbetsgivaravgifter och nu i vårpropositionen aviseras sänkt bolagsskatt. Dyra reformer utan träffsäkerhet som låter Centerpartiet signalera företagsvänlighet – utan att det ger arbeten.
Borg börjar också låta allt mer som en folkpartist, eller vad sägs om ”man ska skaffa sig en svenska som gör att man ha yrkeskunskaper”, vad nu det betyder. Borg vill nu också specifikt sänka bolagsskatten för företag i invandrartäta områden. Det har inte fungerat i Frankrike och leder förmodligen mest till att arbetskraften pendlar mer, inte att företag helt plötsligt börjar anställa människor som bor i kvarteret.
Att Borg på sikt kan tänka sig att etnicitetspröva föräldrapenningen är ännu en fjäder i Folkpartiets populistiska tyrolerhatt.
Vad fick då Kristdemokraternas bostadsminister Stefan Attefall, ministern vars egen utredning vill lösa bostadskrisen genom att gymnasielärare bättre informerar sina elever om vikten att ställa sig tidigt i bostadskön? Jo, med små nålstick mot hyresregleringen har regeringen tänkt sig att höja byggtakten med 400 bostäder om året. Stockholmarna, som skulle behöva öka byggtakten med ungefär 10 000 bostäder per år, kan förmodligen hålla sig för skratt över dessa nya ”hundra-områden”.
Det finns något desperat över detta fortsatta genomdrivande av Borg-Björklunddoktrinen. ”Om eleverna inte klarar skolan, beslagta deras mobiler och sänk kraven. Om arbetslösheten ökar, sänk ersättningarna och säg till på skarpen.” Aldrig en tanke på att ge utsatta bättre förutsättningar och egna verktyg att förbättra sin situation.
I stället fortsätter den politik som ökar klyftor utan att skapa jobb. Av offensiva satsningar i lågkonjunkturens och arbetslöshetens Sverige syns intet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
