Borg och den strikta faderns moral

"Regeringens jobbpolitik vilar på urbergets grund", sade Anders Borg i riksdagen i går och rättade till den väldigt röda och väldigt breda slipsen. Antagligen är det urberg som Anders Borg syftar på den ekonomiska vetenskap som han verkar ha ett sådant behov av att hålla hårt i handen.

Anders Borg har vid upprepade tillfällen sagt att sänkt a-kassa leder till fler jobb. Han har aldrig någonsin förklarat hur det skapas fler jobb därför att de arbetslösa får det sämre, något som Pär Nuder brukar be honom om att göra i budgetdebatterna. Anledningen till att Borg inte kan svara Nuder är att förklaringen till varför det skapas fler jobb av att de arbetslösa får det sämre är begravd i Borgs undermedvetna och därför svåråtkomlig för hans medvetna mentala processer.

Regeringens jobbpolitik vilar på en logik sprungen ur "The Strict Father Morality", vilken brukar beskrivas ungefär som följer: Människor är mer benägna att följa sina lustar än att göra vad som är rätt. Människor som inte utsätts för disciplinära åtgärder kommer inte att handla moraliskt. Att resurser i världen är begränsade leder till disciplin eftersom människor tvingas konkurrera för att överleva. Marknadslösningar och orättvisor är därför ett sätt att disciplinera människor. Om människor bara fick vad de behövde, skulle de inte ha något skäl att bli disciplinerade (resa sig från soffan och gå till arbetsförmedlingen).

Att ge människor saker efter behov och inte förtjänst är därför omoraliskt eftersom det skapar omoral (trygghet söver människor till utanförskap). Konsekvensen av denna syn är förstås att det alltid kommer att finnas vinnare och förlorare. De som är mer disciplinerade kommer att vinna i samhället och därför förtjäna sin framgång.

Ekonomisk framgång blir utifrån denna logik ett tecken på att man är en bra människa, därför är det också rimligt att sänka skatten för höginkomsttagare. De mindre disciplinerade (brist på framgång är ett tecken på bristande disciplin) ska tjäna de mer disciplinerade/mer framgångsrika. Att som socialdemokraterna kritisera strategin att bryta utanförskapet med lågkvalificerade arbeten i tjänstesektorn blir enligt denna logik att se ner på människorna som utför dessa jobb.

Ovanstående är i korthet den logik som regeringens jobbpolitik vilar på. Det är inget urberg utan en specifik syn på moral som är ungefär densamma för högern i hela västvärlden. Logiken finns alltid i psyket på logikern, just därför är det så viktigt att den diskuteras och inte upphöjs till oberörbar vetenskap. Anders Borg är politiker, inte någon viljelös förste uttolkare av ett det nationalekonomiska urbergets mystiska krafter.