Ledare Irene Svenonius kallar vårdpersonal för hjältar men låter samtidigt varsel ligga kvar och hon säljer Bromma sjukhus mitt under pågående coronakris till en kompis. Region Stockholm måste rusta sig inför nästa kris. För en sådan kommer att komma. Och då kan man inte ha skurit ner, sagt upp personal och privatiserat sönder hela organisationen.
Om ungefär tio veckor ska jag föda barn i det hårt ansträngda Region Stockholm. Att vara gravid innebär under normala omständigheter en stor oro och stress för de flesta. En oro över att något ska hända barnet och en allmän stress inför förlossningen. Att vara gravid, och snart föda barn, under en rådande pandemi gör det inte lättare.
Även om det inte verkar som att gravida och foster är riskgrupper, är kunskapsläget fortfarande lågt. Man ombeds därför att vara extra försiktig, vilket gör att jag i princip isolerar mig. Det innebär att jag har mer tid än vanligt att låta katastroftankarna löpa amok. Hur ska en redan ansträngd förlossningsvård klara en omfattande pandemikris? Vad händer om ens partner får covid-19 när förlossningen närmar sig? Tänk om sjukvården fullständigt kollapsar? Det finns ingen katastroftanke jag inte har tänkt.
Vad en pandemi med en smärtsam tydlighet lär oss är att ingen människa är en ö. Vi är helt beroende av varandra och andra människors beslut. Jag får gravidhormonella impulser att skälla ut folk som ens tänker tanken på att åka på någon påskresa, eller en 75-åring som trotsar rekommendationer och är barnvakt åt barnbarnen, eller folk som tror att man inte blir smittad av att sitta på en fullsmockad restaurang.
Det är chockerande att man mitt under pågående coronakris väljer att sälja ut Bromma sjukhus.
Matematiken är rätt enkel. Ju mer sjukvården belastas av coronafall, desto sämre kommer andra sjukdomar behandlas eller vårdinsatser att kunna genomföras, exempelvis förlossningar. Vad många heller inte inser är att både gamla och unga kommer att behöva intensivvård för att inte dö. Ingen människa är odödlig.
Vad som också blir tydligt är att vi är helt beroende av ett starkt samhälle och välfärd. Coronakrisen har fått andra länder att fatta radikala politiska beslut på sjukvårdsområdet. Irland, Filippinerna och Spanien förstatligar tillsvidare all privat sjukvård i kampen mot corona, bland annat med argumentet att man nu måste göra allt för att sjukvården ska bli jämlik.
USA är kanske det tydligaste exemplet på motsatsen där kombinationen av en i princip obefintlig välfärd och arbetsrätt riskerar att leda till en fullständig katastrof. Det borde vara avskräckande även för de mest marknadsvänliga. I Region Stockholm, Sveriges mest coronadrabbade område får det emellertid precis omvänd effekt.
Det är ingen nyhet att Irene Svenonius, finansregionråd för Moderaterna, älskar privatiseringar och ser det som lösningen på sjukvårdskrisen. Det är ändå chockerande att man mitt under pågående coronakris väljer att sälja ut Bromma sjukhus, som idag har en stor geriatrisk klinik med 110 dyrbara vårdplatser. Men det slutar inte där, något som Konkrt förtjänstfullt skrivit om.
Gissa vem som jobbar på Vectura, det företags som sjukhuset säljs till? Svar: Filippa Reinfeldt, Svenonius företrädare, som dessutom sitter i kommunfullmäktige tillsammans med just densamma hemma i Täby. Mer specifikt arbetar Reinfeldt med affärsutveckling på Vectura, med särskilt fokus på samhällsfastigheter, exempelvis sjukhus. Det är djupt oansvarigt, man undrar om den ens är lagligt.
Dessutom låter man varsel och besparingskrav ligga kvar på Stockholms akutsjukhus. Sjukvården i region Stockholm var redan innan coronakrisen hårt ansträngd. Svenonius kan kalla personalen för hjältar hur mycket hon vill, men det blir bara tomma ord och hyckleri om hon samtidigt mot bättre vetande fortsätter privatiseringsivern och låter varslen ligga kvar.
Vi befinner oss mitt i pandemin och det är för tidigt att dra några slutsatser. Men en sak är säker: när denna pandemi är över måste Region Stockholm rusta sig inför nästa kris. För en sådan kommer att komma. Och då kan man inte ha skurit ner, sagt upp personal och privatiserat sönder hela organisationen. Vi är många som tar vårt medmänskliga ansvar i denna kris. Flera yrkesgrupper sliter sönder sig och människor förlorar arbete och inkomst. Det minsta man då kan begära är att Svenonius tar sitt politiska ansvar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
