De borgerliga partierna överger det politiska mittfältet. Det är synnerligen goda nyheter för Stefan Löfven.
Stefan Löfven fick kanske ingen flygande start. Varken som partiledare eller statsminister. Allt detta har skymt sikten för borgerlighetens kris. Valet var ett stort bakslag. Tre av fyra borgerliga partier har tappat ännu fler väljare sedan dess. Borgerligheten har aldrig varit svagare.
Borgerligheten saknar också en självklar ledargestalt. Fredrik Reinfeldt (och Anders Borg) lämnar ett tomrum efter sig i Moderaterna.
Dessutom gör alla de fyra partierna ett klassiskt misstag. Som partier i opposition ofta gör. Nämligen att vända sig till sina ”kärnvärden” och ”kärnväljare”. Efter alla år av kompromisser i regeringen vill många borgerliga partiaktivister ha mer ”raka rör” och profilering av de egna politiska käpphästarna.
De fyra allianspartiernas lösning på i stort sett alla samhällsproblem är ytterligare skattesänkningar. I praktiken överger de nu det politiska mittfältet. Det är synnerligen goda nyheter för Stefan Löfven.
Efter Reinfeldt och Borgs retoriska utflykter i mittens rike styrs moderaterna av två ”gamla” moderater. Både Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson tillhörde partiets mer nyliberala falang i Moderata ungdomsförbundet. Kristdemokraternas Ebba Busch Thor söker sig långt i de högerkristna mörka skogarna. Annie Lööf har placerat Centern i den nyliberala ringhörnan. Och Folkpartiet, ja de socialliberala böjelserna lyser fortfarande med sin frånvaro.
Alliansen förlorade inte valet för att Borg och Reinfeldt sänkt skatten för lite. Snarare var det välfärdsfrågor i vid bemärkelse och ett stigande missnöje med dagens marknadsmodeller och valfrihetssystem som sänkte alliansen.
Många av de medelklassväljare som röstade fram Fredrik Reinfeldt 2006 övergav alliansen 2014. Moderaterna har under en längre tid tappat mark bland väljarna i hela 08-regionen. De rödgrönrosa har fortfarande majoritet i Stockholms kommun.
När Fredrik Reinfeldt blev partiledare la han om kursen utifrån en analys om varför Moderaterna förlorade valet 2002. Någon motsvarande insikt verkar inte finnas i dag. I stället fortsätter de i tangentens riktning. Vilket blivit mycket tydligt under alla allianspartiers stämmor och i deras respektive budgetar hösten 2015. Ropen skalla: Alliansregeringen misslyckades. Utanförskapet består. Sänk skatten ännu mer!
Den borgerliga frustrationen kanaliseras också i en allt mer högljudd kritik mot Decemberöverenskommelsen. Trots att det i grunden är en borgerlig uppfinning för att bibehålla alliansen och cementera blockpolitiken. Målet är att komma tillbaka 2018. Men dit är det långt. Under tiden gurglar kritiken och irritationen upp på olika ställen.
I Kristdemokraterna som i veckan håller stämma vill flera partidistrikt riva upp överenskommelsen. Det är svårt att tro att Kristdemokraternas partistämmoombud faktiskt fattar ett sådant beslut.
Folkpartiledaren Jan Björklund varnar för att det skulle öppna för ett nyval. Inget drömscenario för borgerliga partier som ligger illa till i opinionen. Och särskilt inte för Kristdemokraterna som parkerat under fyraprocentsspärren. Men svaga partier kan ibland fatta irrationella beslut.
Det är kanske inte läge för Stefan Löfven att korka upp champagnen. Men om han sover dåligt om natten beror det nog mer på Sverigedemokraternas opinionssiffror än allianspartiernas prestationer.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
