Ledare Marknadiseringen av skolan framställs ofta som ett naivt misstag. Det som skulle skapa pedagogisk mångfald kapades av riskkapitaliser och stora koncerner. Men bakom reformen fanns starka krafter som ville överföra verksamhet från det allmänna till privata företag. Men nu har även systemets tidigare förespråkare börjat knorra.
– Vi tänkte inte på det, sade Beatrice Ask (M).
Dagens borgerliga politiker framställer ofta frågan om vinstdrivande företag i skolan som djupt ideologisk. I fredags fick Beatrice Ask fick frågan om det pratades om vinster i Regeringskansliet när hon lade fram friskolepropositionen 1992. Hon svarade rakt: »Det var en icke-fråga.«
I intervjun i Studio Ett beskrev hon regeringens planer och bakgrunden till reformen. Även om det kan vara svårt att få ihop bilden av Carl Bildt som lierad med alternativrörelsen doftar bilden hon tecknade mer sjuttiotal och gröna vågen än nittiotal och riskkapital: »Det var de borgerliga partierna och alternativrörelsen som drev det här och det som fanns i diskussionerna var väldigt mycket alternativ pedagogik och olika aktiviteter av det slaget. Det var ingen som tänkte tanken att det skulle bildas koncerner och allt det här.« Det lät nästan som om dagens skolmarknad närmast är att betrakta som en oförutsedd bieffekt av en reform som skulle ge oss fler Waldorf-skolor.
Den som letar efter Bildt-regeringens tankar för skolan bör hellre läsa Lindbeck än lyssna på Beatrice Ask.
Det är naturligtvis möjligt att Beatrice Ask ser det så, men bakom reformen fanns starka krafter som, inspirerade av Nobelpristagaren James McGill Buchanan, såg skolpeng och skolval som ett sätt att överföra verksamhet från det allmänna till privata företag.
En av nyckelpersonerna bakom propositionen i Regeringskansliet var Anders Hultin som snart blev skolföretagare i stor skala. Samma år tillsatte Carl Bildt den så kallade Lindbeck-kommissionen under ledning av Buchanans främste tillskyndare i Sverige, Assar Lindbeck.
Man kan säga mycket om Lindbeck-kommissionen, men inte att den ter sig särskilt inspirerad av alternativrörelsen. Här var det stenhård privatisering som gällde: »All offentlig produktion som inte är myndighetsutövning bör på sikt konkurrensutsättas« och »Etableringshinder bör undanröjas« löd medicinen för den offentliga sektorn. Medborgarna gjordes till »konsumenter« som själva borde få uttrycka sin efterfrågan direkt till producenterna, exempelvis genom servicecheckar. Den som letar efter Bildt-regeringens tankar för skolan bör hellre läsa Lindbeck än lyssna på Beatrice Ask.
Idag är den privatiserade skolan i gungning. Kanske var Beatrice Ask ärlig i Studio Ett, kanske var intervjun ett försök att komma undan den växande kritiken mot marknadsskolan. Den kommer numera inte bara från vänster, forskare, OECD och tongivande liberala ledarsidor utan också inifrån hennes eget parti. Det moderata kommunalrådet och doktorn i företagsekonomi Robert Wenglén publicerade i förra veckan en skoningslös uppgörelse med marknadsskolan i magasinet Fokus.
Inte bara skolan förresten utan också äldreomsorg och annan privatiserad verksamhet. Under rubriken »Mycket talar för att valfrihetsreformerna är ett misslyckande« dömer han ut tanken att »få två konkurrerande företag att enas om att hålla en likvärdig kvalitetsnivå och inte försöka plocka russinen ur kakan«. Naivt och oförenligt med konkurrenslagstiftningen, skriver han och visar med exempel från Skåne hur friskolorna enligt hans mening inte ökat valfriheten. Han går så långt att han föreslår att medborgarna, via de folkvalda i kommunerna, ges »full rådighet över förekomsten av friskolor i kommunen«. Hej då, etableringsfrihet. Skolreformerna har inte lyft elevernas genomsnittliga kunskaper utan istället skapat vinnare och förlorare, skriver han. Beatrice Ask försökte – medvetet eller omedvetet – ta bort den ideologiska dimensionen på dagens skolmarknad.
Samma vecka krävde tre tunga liberala skolpolitiker att ersättningen till fristående skolor sänks och ett moderat kommunalråd, tillika doktor i företagsekonomi, beskrev skolmarknadens misslyckande som ett resultat »helt i linje med företagsekonomisk teori«.
Plötsligt händer det något ändå.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
