Det finns skäl till att vara kritisk när jämställdheten som mål marginaliseras och i stället används som argument för att öka tillväxten. Det skriver Emma Börjesson och Anna Isaksson vid Högskolan i Halmstad.
Jämställdhet förväntas bidra till kreativitet och ökad innovationsförmåga och på så sätt ge ökad konkurrenskraft, sysselsättning och tillväxt. Inom såväl forskning, politik som praktiskt jämställdhetsarbete tenderar jämställdhet alltmer att ses som ett medel för ekonomiska ändamål, snarare än som ett mål i sig.
Och visst har jämställdhet många förtjänster som ett medel, men det finns också skäl till att vara kritisk när jämställdhet som mål marginaliseras.
Kunskap om genus och jämställdhet synliggör och ifrågasätter det som tas för givet – normen, vilket öppnar upp för nya innovationer och förutsättningar för att arbeta med eftersatta behov. Jämställdhetsarbete är centralt för att motverka maktstrukturer som kan vara hinder för innovation och tillväxt både på enskilda arbetsplatser och i samhället i stort. En ökad jämställdhet på arbetsmarknaden, där exempelvis fler kvinnor heltidsarbetar, skulle öka sysselsättningen.
Likaså skulle det vara positivt för den ekonomiska tillväxten om kvinnor startade och drev företag i samma utsträckning som män. Det skulle innebära 75 000 nya företag och 278 000 nya jobb enligt Tillväxtverket. Potentialen är stor och det finns många, väl avvägda och goda argument för jämställdhet utifrån ekonomiska perspektiv.
Det finns ingen motsättning i att betrakta jämställdhet både som medel och mål, men att föreställningen om jämställdhet som ett medel för ekonomisk tillväxt har blivit dominerande måste uppmärksammas och kritiskt diskuteras.
När ”könsblandade grupper” formuleras som en förutsättning för ökad effektivitet, lönsamhet och tillväxt bygger det ofta på föreställningar om att kvinnor och män i grunden antas vara olika och att det är just detta som är positivt ur en affärsmässig synvinkel. Men om vi vill sträva efter att upplösa betydelsen av kön, blir det kontraproduktivt om antagna skillnader mellan könen förstärks, skillnader som i själva verket kanske inte har någon motsvarighet i ”verkligheten”. När det är olikheterna som antas skapa ekonomiska mervärden förväntas underrepresenterade grupper och individer vara annorlunda och olik majoriteten. Med förväntningar om att tillföra något mer blir kraven högre och förutsättningarna inte desamma för alla. Det är inte rimligt att kvinnor ska behöva bevisa att de är lönsamma för att få samma makt och inflytande som män i samhället.
Om tillväxten uteblir, uteblir då också motiven till att på allvar arbeta med jämställdhet? Blir värden om jämställdhet och rättvisa ointressanta om de står för sig själva? När marknadsintressen erövrar talet om jämställdhet så fokuseras kärnfrågan till att det är ökad tillväxt som gör samhället bättre, och inte ökad jämställdhet i sig.
Sett enbart som medel blir jämställdhet förhandlingsbart och det skulle innebära en ytterst sårbar tillvaro för jämställdhetsperspektivets relevans. Något sådant är inte möjligt om jämställdhet är målet i sig.
I Sverige handlar det jämställdhetspolitiska målet om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina liv. I ett sådant samhälle bör tillväxten vara ovidkommande för vilket inflytande och vilka möjligheter kvinnor och män ska ha.
Emma Börjesson, projektkoordinator och fil kand statsvetenskap, Högskolan i Halmstad
Anna Isaksson, lektor och fil dr. sociolog, Högskolan i Halmstad
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
