Svartmålningen av skogsindustrin är den vanliga strategin för att slippa diskutera målkonflikterna, skriver Mats Bladh och fortsätter debatten om skogspolitiken.
Janne Bengtsson kritiserar i en debattartikel i Dagens Arena mina synpunkter på Kyrkans skogsutredning. För det första beskyller han mig för att gå andras ärenden. Det bråk som uppstått internt i kyrkan är inget jag deltagit i alls, jag är ju inte medlem. Sanningen är att jag lever på min pension och ägnat snart tre år åt att studera frågan som utanförstående, inte bara från kyrkan och skogsindustrin utan också från SLU och annan skogsforskning. Professor Bengtsson hade kunnat höja debatten lite genom att läsa det 22-sidiga pm jag skickat till kyrkans utredare och som finns på min hemsida.
Det är en fundamental och kvalitativ skillnad på dessa kolatomer
Svartmålningen av skogsindustrin är den vanliga strategin för att slippa diskutera målkonflikterna. Talet om att en sida i debatten ”bara” ser till råvaruleveranserna från skogen är ett trick för att slippa prata om nyttorna från skogsprodukterna eftersom man redan tagit ställning för sänkt avverkning. Men trä ersätter cement, papper ersätter plast och pelletar ersätter kol – sänkt avverkning hotar leda substitutionen att gå baklänges. Skogsindustrin sysselsätter cirka 100 000 personer ofta på mindre orter som Grums och Skärblacka. Men det kanske viktigaste av allt är att skogen hade kunnat bli basen för förnybara drivmedel, och med reduktionsplikten gett en övergångslösning till elektrifieringen av bilparken.
Bengtsson hänvisar till Rummukainen, men denne hade fel när han skrev att ”en kolatom är en kolatom”, som om det inte spelade någon roll om den kommer från skogen eller från fossila lager. Men det är en fundamental och kvalitativ skillnad på dessa kolatomer: Den ena hör ihop med ett naturligt system som ger en lagom hög halt av koldioxid, utan den skulle jorden bli en obeboelig snöboll. Den andra hör ihop med fossilisering av biogent material under hundratals miljoner åt, vars förbränning nu frigör koldioxid i en takt som ingen skog kan kompensera. Det fossila måste ersättas!
Bengtsson skriver att lövträd hade räddat skogen från torka och dess konsekvenser. Men lövträden har ju ökat! Se Skogsdata 23, en rapport från SLU!
Bengtsson vill uppenbarligen återställa naturbetesmarkerna som utbredde sig som mest på 1700-talet och där den biologiska mångfalden var som rikast. Men då måste träd fällas eftersom träd vuxit där sedan naturbetet övergivits.
Bengtsson antyder att hyggesfritt skogsbruk löser upp målkonflikter kring skogens användning. Dessa målkonflikter är i själva verket ganska många och det är svårt att tro att en reform löser dem alla. En sak är säker, hyggesfritt medför sänkt avverkning, vilket ju kyrkans utredning ville komma fram till.
Denna polarisering mellan substitution och skydd i den vetenskapliga och populärvetenskapliga debatten har gjort samtliga blinda för konsekvenserna av klimatförändringarna. Skogens tillväxt sjunker kraftigt sedan några år tillbaka och därmed den kolinlagring som gör att kollagret ökar. Professor Bengtsson borde rikta sin uppmärksamhet på detta problem.
Mats Bladh
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
