Ledare Bostadsojämlikheten i Sverige ökar. Allt fler tvingas ingå i bostadsprekariatet och de som skulle kunna vara med och betala för ett ökat bostadsbyggande gynnas av både låga skatter och förmånliga avdrag.
Sverige har inte bara bostadsbrist – vi har också en ökande bostadsojämlikhet. De som dragit vinstlotten i bostadslotteriet, och ärvt en lägenhet eller fått en egeninsats av sina föräldrar, kan göra en lönsam bostadskarriär. Från den första ettan till en villa och på gamla dagar till en bekväm bostadsrätt med hiss.
Vinnarna gynnas av att Sverige avskaffat skatten på gåvor, arv och förmögenhet, och inte längre har någon progressiv fastighetsskatt. De som har möjlighet att få ett lån gynnas av ett generöst ränteavdrag, och den som äger sin bostad kan (till skillnad från hyresgäster) göra ROT-avdrag för renoveringar.
De som skulle kunna vara med och betala för ett ökat bostadsbyggande gynnas alltså av både låga skatter och förmånliga avdrag.
Samtidigt har allt fler svårt att få en fast bostad överhuvudtaget. I dag räcker inte en genomsnittlig LO-lön för att köpa en bostadsrätt i storstadsområdena. Andra kan inte få ett hyreskontrakt för att de saknar en fast inkomst.
Marknaden kommer inte att bygga bort bostadsbristen eller råda bot på hemlösheten
Det växande svenska bostadsprekariatet består av människor som flyttar runt mellan olika andra- och tredjehandskontrakt, som bor inneboende, som sover tillfälligt på en säng eller en soffa, som ständigt måste vara på jakt efter någonstans att bo. Många bor trångt, i undermåliga lägenheter.
Carina Listerborn, professor i stadsbyggnad vid Malmö universitet, ger röst åt dem i en nyutkommen bok (Premiss 2018).
Bland de intervjuade finns studenter, ungdomar och nyanlända, men även personer som sedan länge är etablerade på arbetsmarknaden. Mest smärtsamma att läsa är barnfamiljernas berättelser.
Boken beskriver en ny och dold hemlöshet. Numera är det inte enbart missbrukare och psykiskt sjuka som saknar en bostad. Det räcker med att ha en för låg eller för osäker inkomst. De syns inte i någon hemlöshetsstatistik eftersom de gett upp om att få hjälp från socialtjänsten.
Få samhällsutmaningar är så komplexa som bostadsfrågan. Bristen på bostäder handlar om hur bostadsbyggandet finansieras, om hur själva byggmarknaden fungerar, om tillgången till arbetskraft och mark, om byggregler och hyressättning.
Häromdagen påminde en rad små byggaktörer om att det också är viktigt vem som bygger. Civilsamhället och värdedrivna företag, som kooperativa byggföretag och byggemenskaper har andra incitament att bygga billigt än vinstmaximerande storföretag.
I centrum står dock frågan: för vem byggs det? En bostad är ju så mycket mer än tak över huvudet. Att ha en bostad är en förutsättning för att kunna sköta ett jobb, klara studierna, ta hand om sina barn. Kort sagt: en förutsättning för att leva och må bra.
Det är därför rätten till en bostad finns med i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, och finns inskriven i den svenska grundlagen.
En bostad är inte en vara bland andra, och Carina Listerborn påminner om att efterfrågan inte är det samma som behov. Marknaden kommer inte att bygga bort bostadsbristen eller råda bot på hemlösheten.
Och marknaden kommer definitiv inte att minska bostadsojämlikheten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
