Viktor Orbán och Vladimir Putin är inte de enda hoten mot den liberala demokratin. Eliter, teknokrater och tråkiga folkvalda är minst lika farliga.
För en dryg vecka sedan talade den ungerska premiärministern Viktor Orbán på en träff med ungerska landsmän i Rumänien. Där förklarade Orbán att han vill att Ungern ska lämna den liberala demokratin, och i stället bli en ”oliberal” stat. Ryssland, Kina och Turkiet såg han som efterföljansvärda länder, ”varav inga är liberala och några inte ens är demokratier”.
Den globala finanskrisen 2008 har visat att liberala demokratiska stater inte kan förbli konkurrenskraftiga, menade han vidare.
Orbáns tal är en bild av att vi på sistone fått en ny konfliktdimension i politiken. Vid sidan av höger-vänster ser vi hur auktoritära lösningar allt mer ställs mot liberala. Man kan, som den ungerske premiärministern säger, ana konturerna av ett auktoritärt, nationalistiskt block i världen.
Men glöm inte mellankrigstiden! Vid sidan av fascisterna i Italien och nazisterna i Tyskland var de flesta andra länder i Europa auktoritära halvdiktaturer, som påminner om Ungern av i dag. Och att Orbán talade till ungrare i Rumänien antyder att Vladimir Putins Ryssland kanske inte blir ensamt om att under tal om att skydda sina landsmän i förskingringen vilja erövra delar av sina grannländer.
Dessvärre är det inte bara Orbán och Putin som är ett hot mot den liberala demokratin.
Det är skrämmande att se hur lätt mänskliga fri- och rättigheter på senare tid inskränks också i länder som vi uppfattar som demokratier. Ta Spaniens nya lagar med skyhöga böter vid demonstrationer. Eller amerikanska NSA:s massavlyssningar.
Och åtskilliga globala kapitalister har Kina som drömland. Bristen på demokratin ger stabilitet och förutsebarhet åt affärerna.
En del av EU:s teknokrater avskyr också larmet från valrörelser, regeringskriser, facklig kamp och grävande journalistik. Det är störande moment för de ”sanna” lösningarna som bara dessa byråkrater anser sig sitta inne med.
Den här sortens elitister är minst lika auktoritära och problematiska för demokratin som Orbán och Putin. Kanske farligare, eftersom de knappast förknippas med extremism.
Nyligen tillsattes den svenska regeringen en ny demokratiutredning, med det goda syftet att komma med förslag till hur flera ska kunna engagera sig politiskt.
Men en statlig utredning kan knappast ha synpunkter på att det kanske avgörande skälet till att medborgarna inte engagerar sig, är att de folkvalda duckar för att formulera en tydlig politik byggd på egna värderingar.
Demokratin måste bråka, synas, höras och kännas viktig för framtiden. Annars riskerar vi på sikt få en smygande övergång till allt mer av auktoritära lösningar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
